2010

Som alla bloggare med självaktning (eller bristande självinsikt) måste jag förstås summera det gångna året på något sätt, i ett försök att få ett grepp om 2010. Det var ett konstigt år, knappt hade 2009 slutat förrän 2011 börjat och någonstans däremellan bör 2010 ha existerat, men gjorde det? Jag vet inte om ni sett filmen Twin Peaks(!) Fire walk with me? Där spelar David Bowie en agent som plötsligt dyker upp på FBI:s kontor, men det är oklart om han verkligen är där eftersom han i efterhand bara synts i övervakningskamerorna och inte irl. "Was he even here?" säger David Lynch's rollkaraktär. Ungefär så är det med 2010 för mig.

En summering alltså. Men inte med bilder, för jag är ingen vidare fotograf och inte heller något vidare tacksamt poseringsoffer. Bilder gör mig obekväm och därför ser jag också obekväm ut på bilder. Stel och uppstyltad, som jag förklarade i ett inlägg från maj. Men där går jag händelserna i förväg, för jag hade tänkt att summera året med hjälp av bloggen. First things first.

Januari:

Året började med att jag vaknade upp med en inte helt oäven smak av starkglögg och whiskey i munnen. Kvällen innan, Nyårsafton, hade förflutit i ett starkglöggsrus. Jag provade också att börja plugga igen, men det visade sig vara början på slutet för min akademiska karriär (för stunden i alla fall).

Februari:

Jag lade fram en propå om en frågestund, var filosofisk och fick skidfeber. Jag dånade över att det serverades Nazigöring till lunch på Café Tornet en dag (Seinfeld!). I ett slag av "förståsigpåeri"/besserwisserism försökte jag mig på att sammanfoga delar av världen med Twin Peaks(!) och actionfilmer.

Mars:

En gömd banan, eller rättare sagt en tingest formerly known as a banan, briserade i min ryggsäck en morgon (än i denna dag ligger det en svag doft av vin över ryggsäcken!). Bananen (och en dödsannons) fick mig sedan att tänka på döden. En festkväll började med att mina chinos sprack (tackochlov inträffade det medan jag fortfarande var hemma i lägenheten) och slutade med att en öl smakade bearnaisesås.

April:

Jag upptäckte den fantastiska paradoxen i ordet skottlåsning och den lediga elegansen i en canadian tuxedo ( och igen) samtidigt som jag förundrades över ett företags försök att få sexrobotar mänskligare, men som istället fick roboten att se ut som något från The Crying Game. JT och jag jobbade hårt med det ännu ofullbordade mästerverket till C-uppsats, men fann oss drabbade av Stockholmssyndrom gentemot förmiddagstv på kanal 9.

Maj:

Jag blev verbalt kidnappad på en fest, berörde ämnet tvåsamhet med hjälp av - den av Tobias google-framluskade - Attractiveness Scale. Jag hade en "dagen-efter" funderation kring "dagen-efter känsla". En kompis kompis kompis felstavning av tequila som "tecila" jinxade min egen stavning. Jag dånade (återigen) av den enorma björntjänsten med att skicka svenska böcker till Afrika. Juvenile delinquents flippade the bird mot mig då jag klivit av bussen i Fredrika (och jag ångrar än i denna dag, trots att jag inte är någon vän av våld, att jag inte gav dem en handgriplig tillrättavisning).

Juni:

Tobias kraschade med cykeln och gav mig psykosomatiska sympatismärtor samma helg som jag blev rörd i hjärttrakten av en salongsberusad mans fumliga men fina kärleksförklaring till sin flickvän. Jag tog farväl av handelshögskolan och tog istället värvning som parkarbetare (åh, så jag saknar det jobbet!).

Juli:

Efter ett, vad det visade sig, kortare uppehåll med bloggandet började jag om på ny kula. Fröken Juli, jungfrumånaden, var som sig bör en marknadsmånad: först Bjurholm och sen Åsele. Men däremellan var det HBD, det enda legitima tillfället att få dra en rotblöta på hemmaplan!

Augusti:

Jag jobbade, svettades och blödde näsblod som hiss-scenen i the Shining. Men allt var inte jobb, vi var ett gäng som var ute och flöt med en flotte och det var flott (häh!).

September:

Det finns en låt som heter "It might as well rain until September" som handlar om en kvinna som ska skriva ett brev till sin pojkvän om hur jobbigt det är då han är borta, men eftersom hon inte vill skriva det rakt ut så skriver hon om vädret istället. Lite så var det för mig också. September var jobbig eftersom sommaren var slut och alla vänner drog tillbaka till Umeå för att börja skolan igen medan jag stannade kvar. Some gotta win some gotta loose, good time Albin's got the blues, typ. Men serien "Lite Sällskap" var bra i alla fall!

Oktober:

Jag slutade jobba som parkarbetare och började dricka kaffe. I min enfald trodde jag att jag äntligen skulle få sommarlov, men började istället på ett annat jobb (ack, när den fria viljan är slav under Mammon).

November:

Det var som om hösten blåste in ett moln av dysterhet över mig. Som om den första kylan gjorde att min spröda blomma av glädje frös sönder och förtvinade. Jag blev sur och tvär på allt i min omgivning, på radio och på något så trivialt som utropstecken. Men den stundande julen lyste bokstavligt talat upp tillvaron och nyhetsrapporteringen om att en förvirrad tysk murat in sig själv höjde också humöret.

December:

Rymden gjorde att tankarna svävade iväg en morgon, tankar som landade med en duns efter att julen var över. Själva julen var fridfull, men vad är "Jag såg mamma kyssa tomten" för en jäkla traumatisk julvisa egentligen? December listades förövrigt som den listigaste månaden 2010.

FIN

(Alltså, jag vet inte om det tyder på storhetsvansinne eller ett ego drabbat av inflation att göra en sån här sammanställning, men what the heck, jag publicerar inlägget ändå).