En gång i grundskolan hade mattanterna hängt upp en artikel från Aftonbladet på den anslagstavla som hängde där matkön passerade. Artikeln handlade om en brittisk pojke i yngre tonåren som hette Glenn. Denne Glenn kunde inte känna mättnadskänsla, han var bottenlös då det kom till mat, så hans föräldrar var tvungna att sätta ett galler över skafferiet. Artikeln kröntes av en bild där Glenn poserade bakom skafferiets galler, som en fånge i ett gammaldags fängelse, med tårar i ögonen. Man kunde se på bilden att han inte hade det lätt, Glenn. Som överviktigt barn med pilotglasögon och konstig frisyr är det inte konstigt att söka tröst och endorfiner i skafferiets värld (vilket påminner om den fantastiska boken Kjell, som ni verkligen bör läsa).
Jag vet inte varför artikeln blivit uppsatt. Ville de att vi skulle äta mindre så att vi inte skulle sluta upp som fångar i våra egna hem, som Glenn (samt spara in pengar till kommunen) eller ville de att vi skulle äta mer eftersom vi hade ynnesten att inte vara utlåsta från skolbespisningen, vårt metaforiska skafferi?
Än i denna dag gäckas jag av detta!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar