"For sale:
Baby shoes. Never worn."
Sådan var han, Hemingway. Formulerade sig kort och koncist, utan utsvävningar i texterna. En litteraturens laestadian.
Fördelen med ett sådant sätt att skriva är att det ger läsaren möjligheten att läsa mellan raderna, att det blir som en byggsats där adjektiven fritt får sväva iväg i den riktning fantasin vill. Varför användes aldrig skorna? Felkryss i postorderkatalogen eller ond bråd död? Möjligheterna är oändliga!
På samma sätt tänkte nog personen som skrev den här pärlan:
Det är mer regel än undantag att slutet av en bok kan leda till besvikelse över hur den slutar. Det är ett stående inslag i Stephen Kings böcker. Missförstå mig rätt nu, jag älskar böcker skrivna av Stephen King, men det finns något tvångsmässigt i sättet han avslutar sina verk. Det blir så ...abrupt.
Bättre då att avsluta med "man door hand hook car door" och låta läsaren själv bestämma (en fras som förövrigt skulle göra Hemingway grön av avund).
