Bokföring

Ibland kan jag tycka att det är avslappnande att läsa, därför listar jag bara rakt upp och ner böckerna som jag läst den här månaden så kanske du hittar något av intresse:

• Patient 67 - Dennis Lehane
• En ond man - Hasse Alfredsson
• Avbrott - Hasse Alfredsson
• Fear and Loathing in Las Vegas - Hunter S. Thompson
• Människohamn - John Ajvide Lindqvist
• Maken - Dean Koontz
• Lilla Stjärna - John Ajvide Lindqvist

RE: I-landsproblem

...och om man var på humör för fredagsfräckisar så skulle man kunna fråga sig om musmattan i själva verket var ett liggunderlag.

Ett skämt a la Gert Fylking.

I-landsproblem

Social kompetens

I Mississippi brinner spelar Lee Ermey borgmästare. Han är en sån där skådis som bara får spela biroller. Han är bland annat med i Full metal jacket där han spelar drill sergeant i det förberedande lägret där soldaterna tränas innan de skickas till Vietnam (ni har sett filmen, va? Om inte - gör det!). Hursomhelst. För att visa att han är en mean MF så försöker sergeanten på alla sätt bryta ner soldaterna. Han frågar en av dem hur lång denne är, varpå han svarar: "I didn't know they stacked shit that high". Vid ett annat tillfälle frågar han vad en av soldaterna heter. "Lawrence" svarar soldaten (samma soldat som sen löper amok inne på förläggningen). "I don't like the name Lawrence" svarar han. "Only faggots and sailors are called Lawrence".

Det skulle vara ett bra sätt att göra sig impopulär. "Vad heter du?" frågar man någon som man nyss träffat. "Jaha, jag gillar inte det namnet. Det är bara bögar och sjömän som heter [fyll i godtyckligt namn] och du ser minsann inte ut att ha spenderat många timmar till havs, så jag antar att vi kan dra en slutsats utifrån det".

Mister & Mississippi

Snart (22.00) börjar en av mina absoluta favoritfilmer på tv4+: Mississippi Brinner.

Rekommenderas!

Maskerad

Halloween brukar vanligtvis vara årets höjdpunkt för maskeradfrälsta människor. Beroende på tema så kan det vara svårt att klä ut sig så att alla ser vem/vad man föreställer. Om du t ex ska föreställa James Bond så kanske någon istället tar dig för Julio Iglesias. Då kan det krävas mycket spökbål för att skingra den spända stämningen. På grund av denna risk för missuppfattningar (särskilt den där någon frågar "Visst ser du vem jag är?") så gillar jag inte maskerader. Varför inte bara nöja sig med att vara sig själv?

Om jag skulle gå på maskerad så skulle jag klä ut mig till Mick Jagger i videon till Start me up.

Då skulle de allt få gissa!

Jag gillert

Maria hade gjort en lista i sin blogg över saker som hon gillar och inte gillar. Av lättja vill jag inte vara sämre så därför stjäl jag konceptet rakt av:

Jag gillar lukten av ny hemelektronik
Jag gillar Ballerinakex
Jag gillar att duscha då jag är trött
Jag gillar Rolling Stones
Jag gillar skarvsladdar
Jag gillar flanellskjortor
Jag gillar leverbiff
Jag gillar att kunna namedroppa skådespelare
Jag gillar att tänka ut metaforer och liknelser
Jag gillar rasslandet i dammsugarslangen när makaroner sugs upp
Jag gillar att blanda white russians
Jag gillar att jag är en über-mensch på att poppa popcorn i mikrovågsugn
Jag gillar känslan av att vakna en timme innan alarmet ringer och inse att jag kan sova en stund till
Jag gillar countrymusik
Jag gillar regn i april
Jag gillar att diskutera
Jag gillar doften av apelsinskal som spolas med varmt vatten
Jag gillar Twin Peaks!
Jag gillar varm asfalt på sommaren
Jag gillar den amerikanska nationalsången
Jag gillar multivitamintabletter

Jag gillar inte jazz
Jag gillar inte korvsoppa
Jag gillar inte förståsigpåare
Jag gillar inte då glasögonen immar igen på vintern
Jag gillar inte blodsockerfall
Jag gillar inte regn i oktober
Jag gillar inte svensk film
Jag gillar inte renar
Jag gillar inte Stefan Sauk
Jag gillar inte att frysa på sommaren
Jag gillar inte handboll
Jag gillar inte husgeråd som är köpta på second hand affärer
Jag gillar inte makaronpudding
Jag gillar inte då håret är mellanlångt så att det liksom lyfter som ett lock då det blåser
Jag gillar inte då en social situation kräver att jag måste fejk-skratta
Jag gillar inte byxor som sitter för snävt över benen och för löst vid midjan
Jag gillar inte när någon använder religion som argument vid diskussioner
Jag gillar inte avslagen dricka
Jag gillar inte kläder av manchestertyg
Jag gillar inte att känna mig stressad.

Så... Varför tar inte Du och gör ett liknande blogginlägg?

Radio silence

Inga kommentarer på över en månad. "No shit, Sherlockar" och staterar jag det självklara för mycket?

Kleerup

Idag höll jag på att montera dammsugare på jobbet. I ett av arbetsmomenten ska ett plasthölje limmas fast i en lampa och det är inte konstigt med det. Men om man gör monteringen stegvis så upprepas varje arbetsmoment nästan hundra gånger i följd. Inget konstigt med det heller, man ångar på. Men vet ni vad mer som ångar på? Jo, limmet. Därför blev jag lite tipsy idag.

Inte riktigt som Kleerup i Nyhetsmorgon, men nästan.

Det var bättre förr

Hemma i köket hänger det en kalender från ICA. För varje månad finns en lista för vad som hände 1910, för hundra år sen, samma månad.

Den här månaden är det 100 år sedan Sveriges första bowlinghall invigdes. Men då kallades det för kägelsalong. Åh, den sirliga elegansen i det ordet!

Kägelsalong. Salong, ett ställe dit man går med smoking. Så långt ifrån en öl- och fotsvettsluktande gråblek bowlinghall man kan komma.

Asiater

Det finns ett talesätt som går: "No matter how good you are at something, there's always an asian guy doin' it better". Även om jag hittade uttrycket i ett engelskt tv-spelsforum och det främst gäller Guitar Hero, så går det att applicera på andra saker också.

Idag spelades t ex I will always love you med Whitney Houston. Ni kommer säkert ihåg den där koreanske killen som gör en version av låten där han låter mer som Whitney än Whitney själv (typ som då Charlie Chaplin en gång kom trea i en Charlie Chaplin look-a-like tävling). Han, en asiatisk kille, gör låten mer likt originalet än vad originalartisten gör.

Hur kusligt är inte det?

Till kåren kommen

Kära dagbok.

Idag har jag åkt brandbil och haft syrgastuber på mig. Man skulle kunna tro att jag, som självutnämnd glesbygdscasanova (ironi), hade satt för många hjärtan i brand och därför höll på att dödas av någon gammal flamma, men så var det inte. Precis som i hockey har jag fått en try-out med brandkåren för att se om jag klarar av det eller inte och därför fick jag vara med på brandövningen idag och köra värmebelastning.

Även om det gick bra idag återstår att se hur det kommer att gå i framtiden. Eller, för att citera en vis man: "...men det får vi se hur det går".

Körnstigt

Igår skulle jag ge min pappas bil en lättare service. Jag bytte olja, filter och skulle avsluta med nya tändstift. För att använda ett av min mormors favorituttryck så hade inte stiften blivit bytta "sedan Adam var länsman" och därför satt de som limmade i topplocket (hade Adam fortfarande varit länsman så skulle han nog ha burat in både pappa och bilens föregående ägare för det bristande underhållet). Egentligen ska man inte mötas av något motstånd alls då man skruvar loss ett tändstift. Egentligen. Men igår var jag tvungen att ta i med nästan all kraft mitt väsen kunde uppbåda.

På ett av stiften sprack höljet och två flisor av porslin föll ner i cylindern, ungefär som då Alice faller ner i underlandet. För att få bort flisorna var jag först tvungen att krossa dem mot topplocket genom att dra runt motorn för hand och sedan konstruera ett munstycke till dammsugaren för att kunna suga upp resterna.

Det mina vänner, var ett körnstigt problem.

Annie get your gun

Anledningen till att vi inte ska ha samma vapenlagar som i USA:

När någon spontant stannar bilen, lägger upp geväret på taket, och trots mötande trafik skjuter en älg på vägen, så innebär det att vi är ett steg närmare en älgjakt uppbyggd på drive-by's.

Husets röda

Då jag såg den här artikeln tänkte jag direkt på filmen Limpan där Allan Edwall spelar "Limpan", en alkis som försöker ta sig ifrån sitt missbruk, men som likt förbannat till slut gör skäl för sitt namn och, sittandes på en parkbänk, filtrerar rödsprit genom en limpa i tron om att det skulle ta bort det giftiga.

Kalla mig gärna fördomsfull, men om man dricker t-röd (vilket borde kunna klassas som en "rödtjut deluxe", don't you think?) så får man nästan skylla sig själv om man dör av det. Om den giftiga spriten visar sig vara giftigare än väntat så är väl dödsfallet självförvållat?

"Den enes röd, den andres död" som man brukar säga

Det eviga sommarlovet

...tog slut efter två dagar. Idag började jag nämligen på ett nytt jobb, Frekab. Jag ska inte sticka under stolen med att jag hade sett fram emot att få vara ledig (arbetslös) ett tag. "All work and no play makes Albin a dull boy" och allt det där och efter sommaren så är jag sliten och så trött så trött. Det känns som att jag skulle kunna sova i fyra dygn. Minst.

Men å andra sidan måste man smida medan järnet är varmt. Money talks LOUD och växer inte på träd, sägs det (trots att det görs av träd) så därför får jag försöka att härda ut och tröstas av bankkontot istället.

Konsumtionsbehovet får stillas på bekostnad av själen, typ.

Öfvre dödläge

Fanns det verkligen inget bättre namnförslag på den nya parken i Åsele än "Öfvre park"?

Lite sällskap #12

Tänk att kombinera KPR med en militant feministisk förening. Som en krutdurk!

RE: Vintern

Då jag kommer upp i vad som i finansieringsteori kallas "the golden years" ska jag banne mig flytta till ett land där man inte behöver skrapa is från bilrutorna i oktober.

Vill du följa med? Vi kan dra iväg till söderns land, till varm och solig strand. Där flickorna de dansar hula-hula natten lång. I takt med vindens melodi sjunger vi sen en sång.

Om vi nu far till blue hawaii, vill säga...

Filmisar

Kan Wes Bentleys rollprestation i Dolan's Cadillac vara den sämsta skådespelarinsatsen någonsin? Jag trodde inte att det var möjligt, men han är till och med sämre än vad Benicio Del Toro brukar vara.

Jazzbaciller

Om det finns någon sorts musik som jag inte tål så är det jazz. Då jazz spelas på radion påminns jag om alla stunder då jag hade tråkigt som liten; gångerna då det var grått väder och ingenting alls fanns att göra. Jazz är som en hammare som driver in rödglödgade spikar i huvudet på mig. Jazz ger upphov till psykosomatiska symptom eftersom det får mig att må så dåligt att jag får feber av det (på riktigt!).

Om kristendomens helvete verkligen existerar så består det av en jazz-festival som pågår i evighetens evighet. En festival med bara storbandsjazz.

Jazzå? Just det!

Strange

Jag såg nyss filmen Tideland som handlar om en liten flicka som tillsammans med sin pappa flyr till sin farmors övergivna gård efter att mamman har dött i en överdos. Redan första kvällen överdoserar pappan och flickan blir  lämnad ensam med endast sina dockor som sällskap. Hon förstår inte att pappan är död utan tror att han bara är på en likadan "semester" som brukar ta då han injicerar och därför misstolkar hon likstanken som att pappan sitter och fiser. Efter ett tag träffar hon sina mystiska grannar; en kvinna som blivit blind på ett öga efter ett bistick (och därför hatar bin och tror att alla bin vill mörda henne) och hennes förståndshandikappade bror som tror att tåget är en monsterhaj och därför försöker fånga det genom att lägga pennies på rälsen. Kvinnan, som klär sig i begravningsskrud med svart slöja, hjälper den lilla flickan att mumifiera pappans kropp. Det visar sig senare att kvinnan och pappan kuckilurat ihop för länge sen... Ungefär där, med en timmes speltid kvar, tappade jag tråden i berättelsen.

Det liksom bara byggde på med konstigheter hela tiden. Helt plötsligt visade det sig att kvinnan hade mumifierat sin mamma också och helt plötsligt berättade den förståndshandikappade att han som liten pojke haft en affär med flickans farmor.

Filmen var inte bara konstig utan körnstig. Ungefär som David Lynch's Inland Empire (den enda film som gett mig migrän av att bara följa med i handlingen).

Körnstigt!

Snö(pligt)

Idag var det vitt på backen då jag vaknade. I mitt yrvakna tillstånd och i min enfald trodde jag att sockerbilen hade tippat utanför mitt hus på vägen till bageriet, men så var det inte. Det var snö.

Hur kan det komma sig att man är lika oförberedd inför den första snön varje år? Det är som om vintern är så traumatisk att det sker ett kollektivt förträngande hos gemene man. Ett önsketänkande om att sommaren aldrig ska ta slut.

Swap

Borde man inte kunna byta ut namnen på strykjärn och knogjärn med varandra? Ett knogjärn används ju egentligen till att ge någon stryk och borde därför kallas strykjärn. Strykjärn används visserligen till att stryka kläder med, men vad gör man då man stryker kläder då? Jo, man knogar på!

Gerilla #2

...och oavsett om det var rätt eller fel, vårt agerande, så fick jag dåligt samvete över det. Men å andra sidan så kanske det inte var helt av ondo. Kanske var det den kvinnliga närvaron (fägringen?) som gjorde att det gick bättre än vanligt att träna. Stordåd, faktiskt. T ex (som en direkt respons till Tobias skrävlande om vadpress i ett inlägg) så blev det 70 % av kroppsvikten i bicepscurl, vilket är mer än den tidigare toppnoteringen på 65 %. Det plus ett större viktpåhäng än vanligt i chinsen och pull-upsen. Stordåd.

...eller berodde det bara på att träningen äntligen gett resultat?

Gerilla

Ikväll har jag och mina träningskamrater varit och tränat i gymnastiksalen (eller gympan som vi brukar säga), som vanligt. Vi har bokat lokalen sedan ett tag tillbaka och brukar träna där varje onsdag. Då vi kom dit ikväll, så var det redan folk där. Aerobic-gänget, a k a "tantgympan" (skulle Gudrun Schyman skicka mig till ett Gulagläger om hon fick reda på det smeknamnet?), var där. Vi stormade då gympan i sann gerillaanda. Inte så att vi kastade ut dem, tog några gisslan eller sköt någon eller så, vi sa bara att vi hade bokat lokalen men att det inte var värre än att vi kunde samsas om den. Ändå tycktes det bli en lite kylig stämning.

Så frågan är: gjorde vi fel som störde deras träning? Till saken hör att de inte har några fasta tider utan deras träning är beroende av när det går att passa ihop med jobbschemat. Borde vi därför, trots att de inte hade någon bokning, varit gentlemän och släppt våra träningsplaner? Å andra sidan har vi varit där varje onsdag sedan flera månader tillbaka, borde vi inte därför ha någon slags "urminnes hävd" att peka på?

/Undrande

Öh?-vik

Idag har jag varit i Örnsköldsvik. Min mormor och morfar ville att jag skulle skjutsa dit dem så att de kunde handla. Det var faktiskt första gången på 2 år som jag var i Ö-vik och faktiskt för första gången någonsin enkom för att handla. Alla andra gånger har det handlat om att inte handla, utan om att skjutsa dit någon eller bada. Eller båda. Men nu var det bara handlande som gällde. Och som vi handlade! I en av andningspauserna mellan butiksbesöken passade vi på att fika på ett café. Det kan ha varit ett tecken att fiket låg en trappa upp, eftersom mackorna de sålde där smakade som en liten bit av himlen.

Om det är något man kan säga om Ö-vik är det att det trafikmässigt är som ett Sthlm i miniatyr och attitydsmässigt som ett Åsele i motsatsen till miniatyr (martyr?), alltså ett über-Åsele.

Trafiksituationen är storstadsstilad på så sätt att vissa rondeller har fem (!) möjliga utgångar. Om man, som jag, vanligtvis kör i korsningar som har två valmöjligheter - höger eller vänster - så blir en sådan rondell lite som ett lyckohjul. Antingen blir det högvinst eller så får man nöja sig med badsalt, typ.

Sen det där med attityden, så är det verkligen som i Åsele. Folk sätter upp lappar om lite allt möjligt överallt med "Köpes" och "Säljes" och "Sökes" och "Upphittat". Och det finns föreningar överallt och om allt. Det blir lite präktigt sådär, precis som i Åsele. Och som i Åsele har nästan alla kvinnor pannband på sig i Ö-vik (finns det ett samband mellan präktigheten och pannbanden? Jag tror det!).

Lite sällskap #11

...och så snällt det låter allt han säger, den finske mannen i programmet. Kan det vara så att allt låter mindre farligt än vad det är om det sägs med finsk brytning (och mjuk stämma)?

Ett Mark Levengood syndrom.

Lite sällskap #10

Skulle inte den finska bastufilosofen vara en passande partner för Nina?

Rödtjut #3

...och skulle inte den där konfirmationsparallellen mellan Jesus blod och vin kunna rättfärdiga att man kallar kulturarbetare för kulturvampyrer?

Rödtjut #2

Kan det vara vinets syrlighet som gör att alla kulturarbetare alltid är så sura och på dåligt humör?

Rödtjut

Rödtjut. Jesus förvandlade vatten till rödtjut och då blev alla glada. Hans alko-alkemi beskrevs som ett mirakel och blev upptakten (nåja...) till världens största religion.

Igår drack jag alltså rödtjut. Inte i Jesus ära dock, Kristi blod utgjöts inte i mitt eget. Det var ett ärligt försök till att lära mig uppskatta rödtjutets tjusning. Lite Carl-Jan Granqvist sådär. Smakmässigt rörde sig vinet mellan "brända" svartvinbär och doften av galon (på samma sätt som tuggummi kan smaka som liniment luktar och varmt mexikanskt öl som fotsvett luktar).

Det föll mig alltså inte i smaken den här gången heller, men skam den som ger sig. Istället för att spotta i glaset (som riktiga vinkännare) så försökte jag kvantitativt övertyga mig själv om vinets förträfflighet. Mot slutet av kvällen hade vinets syrlighet därför förvandlat min tunga till ett finkornigt sandpapper. Strävt.

Trestegsraket

(Är det någon slags förmildrande omständighet att jag skriver detta under ett rödtjutsrus?)

Jag är 23 år, det innebär att det har gått fem år sedan jag - i laglig mening - blev vuxen. Eftersom jag inte på något sätt är vuxen ännu så håller mitt ungdomsvisum på att gå ut. Man kan ju inte vara 23 år utan att vara vuxen, det är en omöjlighet (eller?). Därför skulle man kunna säga att det finns en slags "trestegsraket" för att närma sig vuxendomen, eller i alla fall skrapa ihop några vuxenpoäng:

1. Dricka kaffe. Det checkades av i onsdags, och med tanke på att det inte smakade allt för pikant, så borde det finnas chans för en fortsättning (det faktum att en studie visar att kroppsstyrkan ökar med 7% av kaffedrickande inverkar förstås positivt).

2. Dricka (och lära sig uppskatta) rödvin. Rödtjut är som softrock - Toto och REO Speedwagon liksom bara är, de kräver inte så mycket. Rödvin är på samma sätt, det bara rinner ner utan större åthävor. Det är vare sig volym eller kolsyra i vägen för berusningen så därför bara är det. Liksom. Jag är ingen rutinerad vindrickare. Det är sällan som jag har vin i seglen, men ikväll drack jag för första gången mer än 2 cl i ett svep. Och som det slog på! Jag splittade en tre-liters tetra med min morbror och oj vad det tog, men på ett varsamt sätt. Som att bli slagen groggy med en vadderad boxarhandske, typ.

3. Skaffa ett förhållande. Det där med kvinnor (att skriva "det där med" känns förmildrande på något sätt) är lite komplicerat. I Fredrika finns det en större efterfrågan än vad utbudet erbjuder så därför råder en lågkonjunktur. Lågkonjunkturen gör att utbudet är obefintligt och därför kan efterfrågan inte stillas. Finns det någon lösning på det problemet som inte innefattar en tvångsinflyttning av samma typ som för myskoxarna på Lycksele djurpark?

Simpelt

- Håller du på att föda barn?
- Det värkar som så.

Kanske inte det mest briljanta skämt som kläckts...

The Mist

När jag skulle köra hem från Vilhelmina idag var det väldigt mycket, och tät, dimma. Tjock som ärtsoppa, typ. Dimman inkräktade av naturliga skäl väldigt mycket på hastigheten under färden hem. Det finns så mycket som kan gömmas däri, så därför vill man inte gärna ta några risker. Gasen hamnar i sköldpaddsläge (för er som kan era gräsklippare).

Det fick mig att tänka på min gamla slöjdlärare i grundskolan, som inte kunde spela någon fartig musik eftersom det fick honom att köra för fort. Han kunde t ex inte spela Kenny Rogers (Islands in the stream?) utan att hastighetsmätaren klättrade iväg. Eftersom han hade en bil med en 90-hästars diesel i så måste han ha stampat takten med gaspedalen ett bra tag innan det bar iväg i några svindlande hastigheter, men ändock! Det finns något som kallas speed-metal, men speed-country?

Kenny Rogers!

Att lösgöra en brygga

Igår drog jag iväg till min mormor och morfars stuga i Vilhelmina för att få en semester i miniatyr och hjälpa dem att dra upp bryggan inför vintern. Till vår hjälp hade vi ett spett och en vinsch. En vinsch skulle ju egentligen kunna sägas vara arbetarklassens positiv eftersom det används till att spela upp saker med. Man vevar så spelar den, typ.

Själva upptagandet gick bra, bryggan följde så att säga spelets regler. Lugna puckar hockeyklubba.

"A cup of good morning America"

Idag drack jag alltså kaffe för första gången på 17 år (är det "bad parenting" att låta en sexåring dricka kaffe?). I början av sommaren blev jag pushad av mina arbetskamrater att ta en kopp och då lovade jag att jag skulle prova innan jag slutade jobba. Idag var sista dagen och därigenom sista chansen, så jag provade. Smaken var faktiskt inte så farlig som jag föreställt mig (och mindes sedan sjutton år tillbaka!). Det gav inte bara vuxenpoäng, det gav en koffeinkick också. Jag blev piggelin, nästan som George Michael blev av den hembrygda fruktjuicen i fängelset, men med den skillnaden att jag behöll kläderna på.

...men än dröjer det innan jag är en kaffekonnässör av samma mått som Coop i Twin Peaks! (som alltså är så bra att det måste skrivas med ett utropstecken).

Rättvisa har skajpats

Igår, efter vissa påtryckningar från Tobias, installerade jag Skype. Sist jag hade det installerat så pratade jag med mamma och med mig själv (!) eftersom mamma hade vridit upp volymen så mycket att jag hörde mig själv i eko (eko -eko -eko). Det liksom kittlade i hjärnan att höra sig själv prata med någon annan och sig själv samtidigt. Som det "inre samtalet" caught on tape, typ. Det var otroligt kusligt, faktiskt det närmaste jag varit en psykedelisk upplevelse (tills idag, då jag hörde White Rabbit med Jeffersons Airplane på radio efter att jag druckit en kopp kaffe - freaky! Men det är en annan historia). Efter det blev jag rädd. Rädd för Skype och rädd för ekon (eko -eko -eko).

Tills igår. Och då var det helt plötsligt bra ljud i lurarna. Som ni redan vet så är jag inte direkt telefonkompatibel,  mycket information går förlorad på ett sätt som inte kan skyllas på dålig täckning av mobilnätet. Men med Skype fungerade det faktiskt riktigt bra. Det gick för första gången på 6 år att föra ett samtal med någon som inte befann sig i samma rum (ett samtal som inte bestod av tangentbordssmatter). Och det var lite omvälvande tycker jag.

Som en revolution i miniatyr, typ.

Working class hero

Eftersom jag jobbar sista dagen som working class hero (som John Lennon sa) idag så kan jag bjussa på en "dagens outfit":

Och ja, spegeln är i ett desperat behov av tvätt (eller är det en subliminal censur?)

Och nej, Zoo-klockan i bilden går inte rätt.

Åsele

Glesbygdsromantik! (eller bara tantsnusk?)

Wham!

...sen så måste man förstås fråga sig om George Michael drack sig så redlös på den hembrygda juicen att han däckade? Och om de andra fångarna i så fall väckte honom innan de go-go:ade?

*Trumvirvel*

Humor!

Ni vet vem George Michael är, va? Sångaren i Wham! som var så gay som det överhuvudtaget gick att bli i ett årtionde som dominerades av grälla neonfärger, men som ändå var 80-talets stora flickidol. Senare blev han mer känd för att ha blottat sig för en polis inne på herrtoaletten och efter det gled han in i ett (pastellfärgat?) moln av droger som slutligen förde honom bakom lås och bom efter att "high as a kite" ha kraschat in i en butik.

Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker att artikeln i Aftonbladet var otroligt rolig. Eftersom han var så flamboyant under 80-talet så är det lätt att tänka sig in i hur det kan ha sett ut. Hur han och de andra fångarna samlades kring den hemliga gömman av hemjäst fruktjuice. Hur de hyssjade varandra så att inte vakterna skulle upptäcka dem. Hur George Michael börjar bli "tipsy" och fnittrig efter två glas och efter ytterligare ett beslutar sig för att vara "lite crazy".

Kul!

Do you feel lucky, punka?

Idag har det varit en sån där dag då man vaknar och anar att något kommer att gå på tok. Man vet inte vad, men något är "bound to happen". Så var det idag, en sugande känsla i magen. Hela dagen. Men dagen förflöt utan incidenter, i alla fall tills dess att jag skulle parkera arbetsbussen för kvällen. Bussen äntrade garaget och välkomnades med ett väsande. En metallbit hade trängt in i däcket.

Så det var det jag hade väntat på hela dagen - en punktering.

Kontraster #2

"Working hard or hardly working" - skillnaden mellan en måndag och en söndag (kan vi väl låtsas i alla fall). Idag har jag hursomhelst inte gjort många knop.

Knapp styrfart.

Pinsamhetsdöden

På SVT går det en otroligt pinsam komediserie som heter I Anneli. Det är så pinsamt att det är jobbigt att titta på. Skämskudden åker fram.

...men ändå går det inte att låta bli att titta. Som en tågolycka - man vill inte titta men kan ändå inte slita bort blicken.

En hypnotiserande pinsamhet.

Cats

Jag fick för den delen också stifta bekantskap med Geografigränds finaste katter igår: Pål (döpt efter Beatles-legendaren Pål McCartney) och Sylvester (förhoppningsvis döpt efter Sly Stallone).

TP

Igår var jag i Umeå och umgicks med mina umeanska vänner. Vi spelade Trivial Pursuit och det gick väldigt dåligt för mitt lag som förutom mig själv också bestod av Tobias. Precis som en annan sorts TP gick vi "down the drain" med en felprocent på 70 %.

Men det var kul ändå, den sällskapliga biten av sällskapsspelet kompenserade för spel delen.