Idag var det vitt på backen då jag vaknade. I mitt yrvakna tillstånd och i min enfald trodde jag att sockerbilen hade tippat utanför mitt hus på vägen till bageriet, men så var det inte. Det var snö.
Hur kan det komma sig att man är lika oförberedd inför den första snön varje år? Det är som om vintern är så traumatisk att det sker ett kollektivt förträngande hos gemene man. Ett önsketänkande om att sommaren aldrig ska ta slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar