Jag såg nyss filmen Tideland som handlar om en liten flicka som tillsammans med sin pappa flyr till sin farmors övergivna gård efter att mamman har dött i en överdos. Redan första kvällen överdoserar pappan och flickan blir lämnad ensam med endast sina dockor som sällskap. Hon förstår inte att pappan är död utan tror att han bara är på en likadan "semester" som brukar ta då han injicerar och därför misstolkar hon likstanken som att pappan sitter och fiser. Efter ett tag träffar hon sina mystiska grannar; en kvinna som blivit blind på ett öga efter ett bistick (och därför hatar bin och tror att alla bin vill mörda henne) och hennes förståndshandikappade bror som tror att tåget är en monsterhaj och därför försöker fånga det genom att lägga pennies på rälsen. Kvinnan, som klär sig i begravningsskrud med svart slöja, hjälper den lilla flickan att mumifiera pappans kropp. Det visar sig senare att kvinnan och pappan kuckilurat ihop för länge sen... Ungefär där, med en timmes speltid kvar, tappade jag tråden i berättelsen.
Det liksom bara byggde på med konstigheter hela tiden. Helt plötsligt visade det sig att kvinnan hade mumifierat sin mamma också och helt plötsligt berättade den förståndshandikappade att han som liten pojke haft en affär med flickans farmor.
Filmen var inte bara konstig utan körnstig. Ungefär som David Lynch's Inland Empire (den enda film som gett mig migrän av att bara följa med i handlingen).
Körnstigt!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar