Idag har jag varit i Örnsköldsvik. Min mormor och morfar ville att jag skulle skjutsa dit dem så att de kunde handla. Det var faktiskt första gången på 2 år som jag var i Ö-vik och faktiskt för första gången någonsin enkom för att handla. Alla andra gånger har det handlat om att inte handla, utan om att skjutsa dit någon eller bada. Eller båda. Men nu var det bara handlande som gällde. Och som vi handlade! I en av andningspauserna mellan butiksbesöken passade vi på att fika på ett café. Det kan ha varit ett tecken att fiket låg en trappa upp, eftersom mackorna de sålde där smakade som en liten bit av himlen.
Om det är något man kan säga om Ö-vik är det att det trafikmässigt är som ett Sthlm i miniatyr och attitydsmässigt som ett Åsele i motsatsen till miniatyr (martyr?), alltså ett über-Åsele.
Trafiksituationen är storstadsstilad på så sätt att vissa rondeller har fem (!) möjliga utgångar. Om man, som jag, vanligtvis kör i korsningar som har två valmöjligheter - höger eller vänster - så blir en sådan rondell lite som ett lyckohjul. Antingen blir det högvinst eller så får man nöja sig med badsalt, typ.
Sen det där med attityden, så är det verkligen som i Åsele. Folk sätter upp lappar om lite allt möjligt överallt med "Köpes" och "Säljes" och "Sökes" och "Upphittat". Och det finns föreningar överallt och om allt. Det blir lite präktigt sådär, precis som i Åsele. Och som i Åsele har nästan alla kvinnor pannband på sig i Ö-vik (finns det ett samband mellan präktigheten och pannbanden? Jag tror det!).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar