Ikväll kom jag hem från Umeå. Det ligger alltid ett mått av saknad att fara därifrån. Ett mått, som om det var en del av ett recept.
Jag gillar Umeå, det är en stad med nerv. Levande. Inte så att Fredrika är dött (även en koma-patient är ju vid liv), men det saknar den där nerven.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar