Okej, idag ska jag framföra något som gör mig upprörd. Jag har slarvat med att upplysa om självklarheten i att varje numrerat inlägg har med listan att göra (om jag har gjort det av glömska eller av list för att få folk att bläddra igenom gamla inlägg i jakten på numreringens uppkomst avslöjar jag inte).
En ständig källa till irritation är orättvisor mot människor, mot folk i allmänhet och mot mig i synnerhet. Lidandet hos DE SVÄLTANDE BARNEN I AFRIKA är en sån där sak som gör mig upprörd. Globala problem bör trots allt uppröra oss alla.
En mer lokal sak som gör mig upprörd är storhetsvansinne hos små människor, de som rör sig på samma gräsrotsnivå som mig själv. De där som vill trycka ner andra för att få framhäva sig själva. De som har ett Napoleon komplex som inte är relaterat till längden. De kan förvisso vara stora fiskar i en liten norrländsk damm, men den oförmåga de har med att sätta sig själva i ett större perspektiv (eller större damm, om ni så vill) och finna ödmjukhet i det är enormt upprörande.
...sen så är jag ju inte mer människa än att jag upprörs av skavsår i ljumskarna, då det är slut på fil i kylskåpet, då någon i biopubliken pratar under filmens gång, korvsoppa och dåligt diskade glas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar