Idag efter jobbet åkte jag och AT skidor. Mina skidor var väldigt bakhala. Väldigt väldigt bakhala tillochmed, två steg framåt och ett steg bakåt, typ, och det var i sin tur väldigt väldigt frustrerande. I den längsta backen, i bakhältan (korrekt?) stannade jag till, förbannade skidorna, knöt näven mot himlen, och bestämde mig för att om det skulle gå lika dåligt under nästa skidtur, så ska jag inte åka skidor fler gånger under den här säsongen. Efter att hotet hade yppats så gick det inte att ta tillbaka. Det hade svävat ut i kosmos och gått från en impulsiv tanke till ett löfte. Och löften är till för att hållas, det är en principsak. AT tyckte att det var löjligt.
Det sägs att släkten Strömberg kännetecknas av att vara tjuriga. Jag vet inte om det stämmer, men det är i alla fall vad som sägs. Det dialektala uttrycket "Bänn-Strömberg" brukar användas. Som om det vore en arvssynd, den där envisheten. Troligtvis kommer det från då min farfars bror en gång beställde en bil som levererades med fel färg och därför blev på dåligt humör, ställde in bilen i ett skjul och därefter aldrig körde bil igen.
Men å andra sidan finns det väl såna exempel i varje släkt? Eller? Ta t ex mormors bror som än i denna dag bojkottar Konsum efter att på 60-talet ha köpt en tvättmaskin som visade sig defekt. Till saken hör att han blev erbjuden en ny tvättmaskin, men vägrade eftersom han tyckte att de, för enkelhetens skull, borde ha ordnat fram en reservdel istället.
Den egentliga frågan är kanske: gjorde jag rätt eller var det ett för tvärsäkert, barnsligt och tjurigt beslut? Att få styra över sig själv, även i triviala situationer, är väl liksom den sista bastionen? Den fria viljan osv. (Här misstänker jag att jag läser in alldeles för mycket i en enkel skidtur)
2 kommentarer:
Tror att du också kommer att ställa in nån bil i något skjul för den har fel färg!!
Tills dess att jag har råd med att beställa en bil via postorder tror jag inte att det är någon risk!
Skicka en kommentar