Vad saknar jag egentligen?
Den här typen av inlägg passar som handen i handsken för människor som mig, som ser glaset som halvtomt snarare än halvfullt.
Jag saknar mycket. Jag saknar sommaren och våren, men det gör ju alla. Mest av allt saknar jag tiden då jag inte var en levande paradox som hör dåligt och samtidigt är känslig för höga ljud. Jag saknar den tid då jag inte var trött hela tiden och inte hade svarta ringar á la Edward Furlong under ögonen. Jag saknar stresstålighet och därför också tålamod. Men det är dumt att sakna sådant som inte går att förändra. Det blir bara klagomål då. Och gnäll. Det är bra att ha mål i livet, men av dessa bör andelen klagomål inte överstiga 50 %.
Något mer konkret som jag saknar är Umeå. Jag saknar universitetet (men inte handelshögskolan), jag saknar utbudet på ICA Maxi (sex sorters Ballerinakex!) och jag saknar IKSU.
Umeå var att vara i rörelse och det saknar jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar