Det här med lycka, hur fungerar det egentligen? Hur ska det fungera?
Det verkar som att man blir mindre lycklig desto äldre man blir (jag kan ju inte annat än utgå från mig själv). Är lycka därför avtagande? Är det något som går hand i hand med att hudens elasticitet minskar eller att den generande hårväxten ökar? Kan lycka mätas i kroppsbehåring? Är man mer lycklig om man har mindre rynkor? Om sådant är grunden för lycka, är man då ytligt lycklig? Är lyckan då endast en fernissa? Bräcklig?
Eller är det kanske så att man inte blir mindre lycklig utan bara avtrubbad mot lycka ju äldre man blir? Att det byggs upp en resistans, sånt som bakterier kan få mot antibiotika? Att det krävs större och större doser för att det ska ge effekt? Som droger.
Avtagande och avtrubbande. Förut kunde jag t ex vara genuint lycklig över ett nytt spel till SNES i ett halvår medan ett nytt xbox360-spel numera skulle ge endast ett minimalt utslag på en humörring (hur fungerar en sån egentligen!?). Därför är det långt mellan gångerna som jag känner mig riktigt nöjd med tillvaron. Tillfreds.
Inte så att jag är deprimerad eller så, men lyckan har blivit som en fågel i en bur. Den flaxar till någon gång i bland, men håller sig oftast stilla. Den har satt sig till ro och skulle inte flyga ut om buren vore öppen. Därför krävs det att buren skakas om för att få fram en reaktion. Något oväntat. En smärre jordbävning eller en knuff.
Chockvåld.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar