Idag har jag varit i Åsele, igen. Den här gången var det brandkårsrelaterat, igen. På agendan: läkarundersökning och arbets-EKG.
Det första jag fick göra var att pinka i en mugg. Inte vilken mugg som helst utan en helt vanlig plastmugg, en sån som man dricker ur, men som det stod URIN på. Det var lite skamkänsla över det eftersom det kändes som att urinera i ett glas, som en slags takeaway golden shower. Obekvämt! (I don't spin in that direction, helt enkelt).
Läkarundersökningen bekräftade sedan det jag redan visste: att jag hör dåligt, ser dåligt utan glasögon, väger si mycket och är så lång. Läkaren hävdade att jag hade lungor som en sovjetisk landslagsman, men han sa inte inom vilken idrott (schack?).
Iklädd endast shorts och med elektroder fästade lite varstans på överkroppen var det just som en sovjetisk landslagsman jag kände mig inför EKG-testet. Som Ivan Drago i Rocky IV då han tränade inför matchen mot Rocky. Precis som Drago (även om Drago hade vita trikåer istället för shorts) så befann jag mig i ett högteknologiskt labb (nåja...) under övervakning av läkare.
Själva testet gick ut på att jag skulle cykla på en motionscykel för att få fram min maxpuls. Så jag trampade och trampade och lårmusklerna stumnade och stumnade. Som den gången då jag pressade upp Peggan i 63,2 km/h (och ja! Det är min största bedrift så därför försöker jag väva in den i så många sammanhang som möjligt).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar