Det var lite gripande ändå, det där mordfallet, "Norman Bates"-vibbarna till trots. Mamman dömdes till döden och sonen också till en början, men han skonades sedan av kungen eftersom det ansågs att modern varit den drivande i mordet. Straffet för sonen blev istället fängelse och när han blivit frigiven flyttade han hem till hembygden och blev skomakare.
Enligt tidningen hade han en gång besökt graven (där det ristats in när, var och hur döden inträffat) och därefter skrivit i sin dagbok: "Här vilar Hanna Johansson - mördad af sin man Per Nilsson. Jag frös, fast det var mitt i varma sommaren, ty Per Nilsson, det är jag."
Jag vet inte hur det är med er, men jag tycker att det var vackert på något sätt.
Mördarpoesi.
2 kommentarer:
Allt blir mycket mer poetiskt bara man slänger in ett "ty" någonstans. Det borde återinföras i det vardagliga språket, ty det är vackert.
Jag tycker också att det var vackert. Knäppt.
Skicka en kommentar