Som den kulturkämpe jag är (ironi) så tänkte jag slå ett slag för en bok. Faktiskt den enda svenska bok som varit riktigt bra på riktigt länge. Jag fick ett så kallat il att läsa böcker av John Ajvide Lindqvist, också känd som "Sveriges Stephen King" enligt vissa kritiker. Varje gång jag städade biblioteket i somras så tittade jag flyktigt på anslagstavlan med boktips och där hängde ett urklipp om Lindqvists nyaste bok Lilla stjärna. Och varje gång jag såg urklippet så tänkte jag; varför inte?
Sedan dess har jag läst tre av hans böcker, varav två fanns med på förra månadens pretto-summering. Den tredje, Låt den rätte komma in, läste jag ut idag. Och det var den som var så fantastisk. De två andra var lite löjliga: i den ena var havet (!) skurken och i den andra var småflickor seriemördare. Vid såna tillfällen blir det så typiskt svenskt på något sätt. Endast i Sverige kan havet - alltså själva havet och inte något som kommer från havet - vara antagonisten i en skräckberättelse. Det blir för mycket Kalles kaviar över det hela, typ.
Men Låt den rätte komma in var bra på riktigt. Den var en njutning att läsa. En ynnest.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar