Kanske var han upptagen med tankar om helgen då han murade. Kanske var det därför han inte reagerade över att springan med dagsljus blev mindre och mindre för varje varv med murbruk och tegelsten. Kanske planerade han att gå ut på krogen och kanske tänkte han att han skulle grunda rejält, så att det doftade fräckt om hans andedräkt innan han gick hemifrån, så att han fick lite syntetiskt självförtroende. Kanske skulle det bli en riktig rotblöta och kanske, om turen var med honom, skulle en kvinna följa honom hem. Kanske tänkte han ut eventuella raggningsrepliker eftersom han började vara så fruktansvärt ensam med endast en katt som sällskap. Kanske synade han arbetet då han var klar, blev stolt och bestämde sig för att äta lunch. Kanske var det mellan två tuggor av den macka som eventuellt innehöll salami, emmenthalerost och fullkornsfibrer som han sakteligen insåg vad som hänt och kanske stelnade tiden till så att han frös fast mitt i den rörelsen. Kanske vidgades hans pupiller en aning då han kom till insikt över att han murat in sig själv och på så sätt byggt sin egen krypta - från insidan. Kanske hade han tillräckligt med sinnesnärvaro för att äta upp mackan eller så slängde han den i väggen och förbannade den för att dess uppehåll gjort att murbruket torkat. Kanske slog han mot betongväggen i ett desperat försök att komma ut från sin isolerade cell. Kanske fick han därför små skrapsår på händerna, sår som inte riktigt blödde men nästan. Kanske tänkte han då på katten, som han glömt att mata och som därför skulle svälta till döds, instängd i ett furumöblerat vardagsrum. Kanske var tanken på katten den som fick honom att ta borren och med ett ettrigt vinande föra den mot huvudet. Kanske uppfyllde vinandet hela hans värld och kanske tänkte han att det skulle bli det sista ljud han hörde. Kanske fick de små såren på handflatorna honom att tycka att det gjorde för ont att ta livet av sig och kanske var det därför som han, i samma ögonblick som borren greppade tag om huden, blickade mot betongväggen och tänkte "Grannen!". Kanske blev han svimfärdig av lättnad över att grannen var hemma och kunde ringa räddningskåren då borren väl bröt igenom väggen.
Rent spekulativt alltså.
Sen så kan man fundera över uttalandet: "Han var på fel sida av muren när han var klar". Typ som alla östtyskar som inte jobbade för Stasi?
1 kommentar:
Hahaha! Helt underbart.
Skicka en kommentar