I går var det väldigt mycket prat i radio om att en krog i Nordmaling skulle arrangera striptease, något de gjort vid två tidigare tillfällen där både män och kvinnor uppträtt lättklätt. Vid intervjuer på plats visade det sig att orten delats upp mellan två läger där det ena accepterade och det andra förfasade sig. En lokal präst försökte anmoda politikerna till att göra strippandet till en valfråga (och då tänker man ju osökt på den gången då Vänstern ordnade en gratis burleskshow för sina medlemmar) och polisen hävdade att striptease är en grogrund för prostitution (njae, eller?).
Alltså, det känns som att jag slänger mig med självklarheter nu, men jag förmodar att det är vuxna människor som strippar. Vuxna människor som själva väljer hur de vill/kan försörja sig. Den fria viljan, 'nuff said.
Men det är allt lite roligt att Nordmaling fungerar som ett internationellt vatten, som en fri-zon. Som Västerbottens Las Vegas - what happens in Nordmaling stays in Nordmaling, typ. Samma arrangemang skulle i Umeå (där de flesta av besökarna säkert kommer ifrån) väcka ett ramaskri bland de radikala grupper som finns där.
Sen kan man också tänka på det oerhört smickrande (ur strippornas synvinkel) faktum att folk faktiskt vill betala för att se dem. En ego-boost (som Blondinbella eventuellt skulle ha sagt) om än en lite "smutsig" sådan.
2 kommentarer:
Ack, så kluven! Liberalen i mig skriker att självklart ska dessa kvinnor ha rätten att själva välja att visa upp sina kroppar mot betalning om det gör dem lyckliga etc. Sedan kan jag inte välja att ignorera spontana tankar - varför väljer de att visa upp sig? Hur mycket kan man skydda människor från sig själva? Vad säger att de inte mår hemskt dåligt och kommer ångra det här om några år? Om jag skaffar barn i framtiden vill jag helst inte att de ska försörja sig genom att bli spankbanks-material åt diverse krogstammisar. Samtidigt, vad är mindre värdigt - att strippa i en liten håla framför inlandsbor i norr eller att supa/knulla/spy i valfri dokusåpa på Kanal 5. Och vem är jag att avgöra vad som är värdigt? Moraltanterier I guess. Men jag har så svårt för det där med att se nakna kroppar som enbart en handlingsvara som vilken som helst.
Med tanke på hur tabu det är med att strippa så måste det förstås finnas en tanke bakom beslutet att börja, typ ett bekräftelsebehov p g a ett dåligt självförtroende (a k a no shit, Sherlock), att det ger snabba och lätta pengar, eller, för all del, exhibitionismen som sådan.
Men den fria viljan som sagt, att på gott och ont själv styra sitt liv, är i det närmaste oantastlig. MEN precis som du skriver så vill man helst inte att ens egna barn ska bli strippor och då rasar argumentet samman som ett korthus. Subjektiv liberalism är en kombo som klingar illa.
Alltså, det skulle ju gå att fylla hyllmeter med text om detta, men ja, jag håller med dig fullt ut.
Skicka en kommentar