Barndomstrauma

Alltså, låten Jag såg mamma kyssa tomten är väl om något en beskrivning av ett barndomstrauma?

Hur barnet smyger iväg för att titta på en julklapp, rädd för att bli påkommen. Men skammen med att tas på bar gärning kan inte mätas med skammen i att själv ta tomten och mamman på bar gärning med att göra något förbjudet. Barnet ser chockartat hur mamman sitter i tomtens knä och hur tomten kupar den ena handen över mammans behag medan den andra handen lättjefullt stryker över mammans långa hår. Under de fem sekunder som barnet tittar blir det fem år äldre, nästan vuxen. Tomten är inte längre en ouppnåelig fantasifigur utan bara en ful gubbe med skägg. En ful gubbe som det dessutom är mamman som kysser och inte tvärtom. Hade det bara varit en puss och inte en kyss så kanske barnet hade tolkat det som att mamman, ung på nytt, hade gett den jovialiske gamle mannen en puss i mungipan som en tacksamhetsgest för att han finns. Men det är ingen blygsam puss, det är ett avslätande, det är "tonsil hockey".

Det är med viss skräck som barnet reflekterar "Tänk om våran pappa kommit då". Om pappan hade kommit så hade det varit över - ingen inre stridighet för samvetet hade varit nödvändig. Visst, det hade säkert blivit bråk mellan pappan och tomten, hårda ord skulle kastas och eventuellt skulle det bli handgemäng, men då hade inte barnet behövt ta ställning. Istället uppstår en hemlighet som tomten och mamman, utan vetskap, delar med barnet. Det är en hemlighet med informell tystnadsplikt, eller det är i alla fall så barnet tolkar det och därför slits det mellan att å ena sidan berätta för pappan och få det överstökat och å andra sidan inte berätta och fortfarande ha chans att få julklappar.

Om barnet berättar för pappan så kanske julafton slutar med skilsmässa. Dessutom är tomten en hård jävel som inte gillar goltuppar. Jultomten vill inte bli avslöjad som julbock och skulle därför försöka utpressa barnet om han fick möjligheten. "Bara kol i strumpan, stumpan. Think about it" skulle han kanske säga. Barnet skulle då se ett helt år av försök att vara snäll (för att få juklappar) rinna ut i sanden och skulle därför tvingas förlika sig med tanken om att hålla tyst. Kanske skulle tomten ta tag i barnet och trycka upp det mot väggen för att tvinga fram ett löfte om att inte "tjalla". Bjällrorna, som fungerar som knappar i tomtens röda rock, skulle effektfullt plinga för var gång som tomten dunkade barnet mot väggen.

Om barnet däremot inte berättar för pappan, så finns det inte längre någon glädje med julen. Alla julklappar skulle ses som försök från tomten att köpa sig tystnad. Barnet skulle tvingas se hur pappan levde i tron om att allt var som det skulle. Hur pappan levde i en fantasivärld, på samma sätt som barnet levt i tron om att tomten var något han egentligen inte var.

Ett trauma.