Min mamma heter Inger och är en mycket ambitiös dam. Medan vissa andra kvinnor i Fredrika i samma ålder stagnerar, ger upp och går sitt öde till mötes som undersköterskor på ålderdomshemmet så beslutade mamma sig för att börja plugga. Nu är hon snart en färdigutbildad sjuksköterska och det tycker jag förtjänar respekt. Mamma är, tillsammans med min morbror, den mest socialt kompetente person jag vet - ta två slumpmässigt utvalda personer från gatan, ställ fram en kopp kaffe och inom fem minuter så är mamma och personerna kompisar.
Pappa heter Larry, som en amerikan, trots att han är svensk. Han är en slacker, livsnjutare och Rock'n'roll-konnässör som arbetar som vaktmästare. Det allra tydligaste exemplet på pappas tillbakalutade livsåskådning är den inköpslista han skickade med mig i lördags då jag var i Umeå: Handla lite must. Större krav än så har han inte.
De är skilda sedan dryga fem år tillbaka.
3 kommentarer:
Men jag tycker det är dumt att skriva att de stagnerar och ger upp. Du kan ju inte veta vad de vill och inte vill. På vilket sätt är det bättre att vara sjuksköterska än undersköterska?
Jag ber om Burträsk, Maria. "VISSA andra kvinnor i samma ålder" skulle det stå. ALLA stagnerar ju inte, men VISSA gör det och de har de själva sagt.
Sen så är det naturligtvis öppet för tolkning om vad som är bättre eller sämre, men jag (och jag kan ju endast tala för mig själv) anser att det finns en strävan i att utbilda sig.
Alltså, nu har jag gått hela dagen och tänkt: "Tänk om Maria tror att jag är någon slags jobbnazist som tror sig veta bättre än andra?". Men det är jag ju inte, i såna fall har jag blivit misstolkad.
Det var ju ingen kritik eller skymf menad mot undersköterskorna på Duvan!
Skicka en kommentar