fredag 17 december 2010

Dag 5 - Vad jag fått mig till livs

Det går ju inte att rucka på en lista med bestämd ordning, så därför får ni gårdagens lista idag över vad jag åt idag, d v s igår.

05.45: Activia jordgubb, A-fil och naturell START-müsli.
09.00: Banan (övermogen och eländig)
11.00: Lax och ris
16.10: 12 st saffransskorpor
17.00: Pannkakor + bacon
20.45: Gainomax

(Huruvida vad jag ätit är relevant eller ej för att ni ska lära känna mig lämnar vi därhän).

2 kommentarer:

Anonym sa...

Ah jag minns i början av Internet (eller, det var en överdrift, men åtminstone tidigt 00-tal) när jag och en kompis fascinerades av någon random killes hemsida där han fläkte upp hela sitt liv och bland annat hade en matdagbok där han la upp bilder på vad han ätit de senaste dagarna. "Varför gör folk sånt?" tänkte vi, och några år senare blossade blogg-fenomenet upp...

Det är så spännande med människor som på fullaste allvar lägger upp bilder på vilka kläder de haft på sig under dagen eller vad de lagat för mat. Det som är mest spännande egentligen är väl just att alla och deras mamma gör exakt samma sak. Som de unika snöflingor i H&M-kläder vi är.

Det här har inte något med listan att göra egentligen, jag bara spårade ur lite... Jag antar att jag uppskattar bloggar som inte har "dagens outfit"-bilder straight outta Borås. Som din!

Albin Strömberg sa...

(Layouten på de privata hemsidorna i Internets vagga var inte att leka med!)

Det måste finnas en viss grad av storhetsvansinne i de där bloggarna, hur kan man annars rättfärdiga en bild på ett par torra skivor blodpudding? Eller ligger det kanske en viss kittling i tanken att någon ska slänga iväg en uppmuntrande kommentar, typ: "Mmm, blodpudding!" eller "Gud vilken snygg kofta, haru köpt den på loppis eller?"

...eller så har det, precis som du säger, blivit legio att ta med "dagens outfit" eftersom alla andra gör det.

Men överlag så är den ju spännande, den där exploateringen (tänk dig ordet skrivet i kursiverad stil) av alla oväsentliga detaljer och övertron i att folk verkligen ska intressera sig av det. Storhetsvansinne, som sagt. (Sen så ska jag inte förneka att det föreligger en stor risk för "kasta-sten-i-glashus" med tanke på att min förra blogg var previously known as "Träningsverk" och i princip enbart handlade om statistik från gymmet).

Och tack!