Jag gör som Hugo Rosas och ställer mig den retoriska frågan: Jag ska vara ärlig, får man vara det i bloggen eller? OM jag tillåts vara ärlig i denna beskrivning av min dag så skulle jag vilja påstå omöjligheten i att dagen började redan i torsdags och fortfarande pågår.
Torsdag klockan 04:44 klev jag upp, satte mig på motionscykeln och väntade på att dagen skulle börja så att jag kunde längta tills att den tog slut. Nu, lördag klockan 19:11 väntar jag fortfarande. Den där kommunjouren och den brist på sömn som den orsakat har gjort att dagarna gått ihop, flutit samman och förenats. I evighet, amen.
Så en beskrivning av dagen skulle enklast vara ett agg (ständigt dessa agg!) mot en textrad i Viva Las Vegas: "How I wish that there were more than 24 hours in the day".
...men jag ska inte klaga, jag får ju trots allt betalt per larm och har därför kammat in en smärre förmögenhet. Dessutom har kvinnan som jobbar dagtid på SOS, där larmen rings ut, en röst som får det att låta som att hon ser bra ut (bra antagande där Mr. hearing impaired) och en känsla av kvinnlig fägring är aldrig fel, oavsett vad Gudrun S säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar