(Jag börjar mer och mer förstå att den här listan är någon avart av kedjebrev, men what the heck, jag fortsätter ändå...)
Jag vet inte riktigt hur jag ska skriva det här utan att det blir konstigt. Det är troligtvis omöjligt, så jag skriver det väl bara rakt ut. Min första kärlek var, i den mån jag visste vad kärlek innebar, Super Nintendot.
Jag menar förstås inte kärlek på det sätt som Jens Orbacks faster älskade sin häst (kan man verkligen vara gift med en häst?) och inte heller den typ av kärlek som motsvarar tidelag för hemelektronik. Nej, det var kärlek på helt andra grunder. Super Nintendot var något jag ständigt tänkte på och längtade till, något som gav bekräftelse och som aldrig svek. Just pålitligheten gjorde att NES aldrig kunde vinna mitt hjärta, ett oförsiktigt stamp i golvet och spelet var förstört och på sådana villkor kan inte kärlek spira, oavsett all den charm 8-bitar kan erbjuda. Men där NES svek stod Super Nintendot pall och bara gav och gav och gav.
Ett tv-spel. Ett tv-spel? Ett tv-spel! Ett tv-spel eftersom jag aldrig varit varken bekväm eller avslappnad i sällskap med flickor och det märker de ju, flickorna. Nej, endast där, framför Super Nintendot kunde jag vara mig själv.
2 kommentarer:
Kanske inte heller samma sorts kärlek som denna kvinna uttrycker?
http://www.youtube.com/watch?v=CIRLIl1106o
Frågan är om det blir både objectophilia och nekrofili då Berlinmuren borde räknas som död? Ett dött dött ting således. Och hur vet hon att Berlinmuren sa ja när hon friade? Klurigt, det där.
Åh, Wall Winther, du ljuvliga kvinna! För att vara nekrofili krävs väl att föremålet för upphetsningen någon gång varit vid liv? (Existensiellt: Kan man dö utan att ha levat?). Objectophilia torde väl vara mer passande, i alla fall på muren. Men med hennes älskare, det lilla röda staketet, kanske det är pygmalionism?
Eftersom murar tenderar att tiga som murar (höhö) så kanske frieriet började med ett "Jag tror att jag talar för oss båda..." och att hon sedan tolkade murens spjuveraktiga leende som ett ja?
Skicka en kommentar