Igår kväll, strax innan jag skulle gå och lägga mig, fick jag ett sms från min vän Tobias. Det var det första jag hört från honom sedan i oktober och faktiskt det enda livstecknet som kommit ifrån honom sedan han laddade upp nya bilder på Facebook där han var utklädd till kvinna (en riktigt vacker kvinna dessutom!) och det var strax efter halloween.
Det gick att ana spritdunsterna redan innan meddelandet öppnades, därav Lena Philipsson-låten i rubriken.
Meddelandet då? Jo: "Träna armar, har fixat dig en värdig match ;)". Jag vet inte riktigt när Tobias axlade manteln som armbrytningens hallick, men det var i alla fall det saken gällde. Lite på lyset hade han brutit arm med en bekants bekant, förlorat, och sen tänkt på mig.
I rollen som bekantskapskretsens regerande mästare får jag agera måttstock och nu tyckte han att det var upp till bevis från min sida. För att citera en vis man: "Men det får vi se hur det går". Nyckeln är i alla fall underarmens explosivitet i kombination med statisk uthållighet i biceps, barasånivet.
3 kommentarer:
Åh det får mig utsökt att tänka på en så mycket bättre låt, Sibiria - Ring Mig När Du Är Full. Om man gillar gnällig indie pop (vilket man gör).
Åhå, vilken kontring! Var det en hidden pun att albumet heter "Norrlands Inland"?
Omedveten, I swear to god.
Det får mig däremot att tänka på en annan av norra Sveriges stoltheter (förutom... hockeystjärnor? och sånt), Annika Norlin.
"Får jag luta mig närmre precis när det blir två noll till Finland
Får jag köpa en öl till som vi gör i Norrlands inland
När vi inte kan förklara hur gärna vi vill sitta kvar"
Så fint, så vemodigt, så... pittoreskt!
Skicka en kommentar