Jourhavande medmänniska

Igår var det strömlöst i Fredrika (glesbygdsversion av Sömnlös i Seattle? Njae...) och därför blev det inget bloggande och ingen sömn heller för den delen. Det visade sig nämligen att det finns en baksida med det glamorösa (ironi) brandmanslivet - kommunjouren. Kommunjouren som innebär att larmen på alla värmepannor i kommunens fastigheter ska återställas vid strömavbrott. Vid tillfällen som igår, då strömmen blinkar som den klappstyrda mysbelysningen vid ett konvent för tvångsmässiga applåder, så blir det som för Sisyfos. Som en sten som rullas upp för en kulle, för att bara rulla ner igen. Återställning av larmet, strömmen går, återställning av larmet, strömmen går. Instant repeat.

På grund av ovanstående tvingades jag till en ofrivillig uppesittarkväll. Jag, världens tröttaste människa (har ni hört den förr?), var uppe hela natten. Jag ska inte trötta ut er ännu mer om denna tröttsamma trötthet, men idag kände jag mig som trailer park innehavaren i Twin Peaks! filmen (Harry Dean Stanton, världens bästa birollsskådis!).