Dag 10 - Pro's & con's

Okej, fem bra och fem dåliga saker med undertecknad.

Bra:

• Intelligens - Jag har alltid haft väldigt lätt för att lära mig saker och besitter därför någon relativ form av intelligens (jag lärde mig t ex att prata flytande engelska genom att titta på brittiska Cartoon Network som femåring). Inte gnistrande intelligent, men åtminstone så pass att jag skulle klassas som en intelligent livsform om jag var en utomjording.

• Metabolism overdrive - De strömbergska generna tillåter ett enormt kaloriintag utan att vikten ökar (vilket gynnar ett Ballerinakexberoende).

• Empati - Trots att jag hör dåligt så är jag paradoxalt nog en bra lyssnare.

• Allmänbildning - Med mig i laget ökar vinstchanserna i frågesporter med minst 5 %.

• Popkoll och annat värdelöst vetande - Någon sa en gång att jag hade autistiska drag gällande sådant som klassas som värdelöst vetande. Säg en film och jag kan i 95 % av fallen säga åtminstone en av skådespelarna. Säg en bilmodell och jag kan säga vilket märke det är (och även motorstorlek och hästkrafter). Samt (det extremt lokala) säg bokstäverna i ett registreringsnummer på en bil i Fredrika så kan jag säga vem som äger bilen eller vice versa, säg en person och jag kan tala om vilka bokstäver som utgör bilens reg. skylt. 

Dåligt:

• Socialt bokstöd - Som jag ständigt ältar, så är jag ingen social begåvning. Jag skulle vilja säga att jag är värdelös, men det går inte. Inte ens dåliga julklappar är värdelösa eftersom de går att använda som brevpressar och bokstöd. Jag är ett socialt bokstöd och fyller endast en basal funktion i ett sällskap.

• Skjortinkompatibilitet - Jag älskar flanellskjortor eftersom de får det att kännas som att man ikläder sig en kram. Tyvärr så klär jag inte i skjortor, alls. Jag har av naturen förlänats med långa ben och kort överkropp och det gör att skjortor som stoppas in innanför byxorna ser väldigt konstigt ut. Pösigt. Som en åttaåring på väg till skolfoto.

• Oförmåga att vara nöjd - För ungefär sju år sen domnade min förmåga att glädjas över mig själv och mina prestationer bort. Jag blev comfortably numb.

• Jag är ingen "looker" - Inte så att jag tycker att jag är ful, men jag beskrevs en gång som en lookalike till karaktären "Zach" i Desperate Housewives och det är ganska talande. Jag är ingen huvudrollsinnehavare och inte heller någon statist utan någonting där emellan. Alldaglig och på sin höjd ett butterface (13 timmars träning i veckan borde väl åtminstone kunna bidra till det i alla fall?).

• Den sydländska arbetsmoralen - Om det är något jag brinner för så kan jag lägga ner en enorm arbetsinsats, men det är så sällan det händer att jag för det mesta bara höftar till och skapar halvmesyrer. Lågpresterar.