Rödvinsteorin

Alex Schulman har en teori om hur man kan särskilja intressanta och ointressanta människor. Intressanta människor dricker rött vin och kaffe och föredrar sina ägg löskokta och sitt kött blodigt. De ointressanta är motsatsen; de dricker vitt vin och te och äter hårdkokta ägg och välstekt kött.

Bara genom att se till kosten går det alltså att avgöra vem som är intressant och inte. Även om det är en grov generalisering, så finns det säkert fog för att teorin stämmer. Det är dock svårt att avgöra eftersom man sällan vet vilka preferenser främmande personer har i matväg förrän man lärt känna dem och då har man också rimligtvis redan dragit slutsatsen om de är intressanta eller inte. Man kan bara utgå från sin egen bekantskapskrets och att de, de facto, utgör bekantskapskretsen visar på att man redan tycker att de är tillräckligt intressanta för att umgås med.

Men om man utgår från sig själv då?

Rött eller vitt vin? Rödtjut, i den mån jag dricker vin.
Kaffe eller te? Kaffe
Löskokt eller hårdkokt ägg? Hårdkokt
Blodigt eller välstekt kött? Hårdstekt

2/4. 50 % och därför någonstans i gränslandet mellan intressant och ointressant. Ganska medioker.

I helgen var det, som jag tidigare nämnde, Brännbollsyran i Umeå. Jag följde JT till en fest med mina gamla klasskamrater och några andra. Ni vet hur fester är, ett mingel i det lilla där man får prata med många olika människor. Som jag nämnt både en och tre gånger så är jag inte så mycket en "peoples person". Jag bemästrar inte småprat och får därför anses vara en ointressant person (någon slags stolthet tvingar mig dock att skriva "tills man lär känna mig" i den här parentesen).

Jag är inte så mycket för det här ytliga småpratet som det innebär att vara på fest med dem som man inte känner så väldigt väl. Det är liksom bara fernissa och inte särskilt djuplodande, om man nu inte hittar något gemensamt intresse vill säga. Jag tycker det är ointressant med ekivoka drinklekar som den i fredags, som jag dessutom är alldeles för pryd för att uppskatta och det är ömsesidigt på så sätt att det gör mig ointressant för dem som tycker att sådant är intressant.

Nej, kvällens höjdpunkt låg i då merparten av festdeltagarna gick iväg för att köpa pizza och vi kvarvarande började prata film. Det tycker jag är intressant. Jag vill grotta ner mig i detaljer i filmer, som att förklara varför den bästa scenen i the Shining är då Jack Torrance sitter på sängen i långkalsonger och morgonrock och tittar in i väggen med tom blick.

Jag vill prata film i timtal, men jag förmodar att Schulmans rödvinsteori inte talar till min fördel om en sådan sak.

(Och skulle jag lansera en egen liknande teori så skulle jag påstå att användandet av ordet "himla" är avgörande om en människa kan klassas som fin eller inte (inte för att det är så himla noga egentligen)).