Skjortinkompatibilitet

Jag hoppas att ni inte tror att gårdagens inlägg om skjortan som fastnade var ett försök att vara självpornografisk på samma sätt som då Jan Guillou i Ondskan beskriver hur hans alter ego Ponti spräcker sömmarna i en jacka. Det var det inte. Det var ett exempel på min märkliga anatomi. Jag är lite som Karl-Alfred i min sammansättning, underarmarna är tjockare än överarmarna och det gör mig asymmetrisk.

Asymmetrin skapar skjortinkompatibilitet. De skjortor som passar för underarmarna passar inte övriga kroppen. De ser ut som tält, de är för långa och får mig att se ut som om jag anammade "boyfriend shirt"-modet (vilket ser ganska märkligt ut på en icke-homosexuell kille) och om de istället stoppas in innanför byxorna så blir de pösiga, som muffin-tops. Skjortor som är anpassade efter den övriga kroppen och inte underarmarna leder istället till situationer som den i lördags.

Kan detta kanske klassas som dagens I-landsproblem?

(Som en sista parentes: jag gillar inte kortärmade skjortor)