Det ska sägas med ens att jag är en enorm sucker för lukten av nysågat trä, det hamnar på topp tre i listan över mina favoritdofter (tillsammans med ny hemelektronik och citrusfrukter), men det låg något bekant över doften som blandningen av sågspån och den spillda hydrauloljan skapade som jag inte kunde placera. Förrän idag. Sågspån/hydraulolja-fusionen luktade precis som hockeykort, ni vet de där samlarbilderna från NHL.
När jag var mindre var jag en manisk samlare av hockeykort. Jag la alla mina pengar på det och att kalla det ett beroende vore en underdrift. Vi samlade tillsammans, Jonas och jag.
Ibland, om vi hade tur, kunde pappa få för sig att köpa ett paket till oss om vi hade gjort något bra. Efter en skolskidtävling visade pappa sin uppskattning genom att slänga varsitt paket med Elitseriekort i huvudet på oss (han är inte de stora gesternas man).
Jag minns särskilt en gång, då vi stannade till på Statoil efter att ha hälsat på farfar i Åsele och pappa köpte varsitt paket med hockeykort från Upper Deck till oss, då Jonas fick ett jubileumskort från då Wayne Gretzky gjorde sitt 802:a mål i NHL och passerade Gordie Howe som rekordhållare. Vilken lycka!
Tiden då ett hockeykort med Gretzky kändes mer värdefullt än en miljon kronor, var det den lyckligaste i mitt liv?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar