onsdag 4 maj 2011

Lokalbussar

Då mamma har sin lägenhet i utkanten av Umeå (vilket av någon anledning får mig att tänka på Springsteens "Darkness on the edge of town") är det lättaste sättet att ta sig in till centrum genom att åka lokalbuss.

Jag gillar att åka lokalbuss, dels för att det är så smidigt med en fungerande kollektivtrafik och dels för allt man får se, både på bussens in- och utsida. Medresenärerna i bussen ger en bild, ett tvärsnitt, av Umeås befolkning; de åldrade damerna med röda slingor i håret; de bedagade alkistanterna; de bubblande gymnasisterna; grovarbetarna med varselbyxor och jeansjacka (eller vice versa); studenterna med dreadlocks. Hela spektrat.

Under vissa turer är det ett persongalleri värdigt en Dostojevskij-roman. Som förra veckan då en korpulent man med glest halmfärgat skägg, lång skinnrock och Skellefteå AIK-hoodie klev ombord på bussen. Mannen skrek frågande om det var "NÅGON SOM VILLE PRATA EN STUND?". Egentligen ville han nog bara ha någon att prata till och inte med då han satte sig vid ett par storögda flickor. Då bussen nått den hållplats där flickorna skulle av gick mannen vidare in i bussen, igen frågande om det var "NÅGON SOM VILLE PRATA LITE?". Denne någon blev en äldre dam i rostbrun kappa som satt ensam. Mannen satte sig bredvid damen och ungefär fem sekunder in i konversationen utbrast mannen: "DOM KAN DRA ÅT HELVETE ALLIHOP!" som sedan följdes av en stunds tystare prat och sedan "JA, ALLA POLITIKER KAN DRA ÅT HELVETE! ÅT HELVETE MED DOM!".

Eller senare samma dag, då vad som såg ut att vara en tolvåring med helskägg och jeansväst klev ombord med en systembolagskasse i ena handen och den andra hängande runt axlarna på sin flickvän (han hade världens minsta händer!). De satte sig i sätet framför mig. Inget konstigt med det. Det konstiga var att han på pricken pratade som Magnus Ugglas rollfigur Kristoffer i filmen G. Typ, såhär.

G - Som i gemenskap, det är vad det är att åka lokalbuss, vare sig man tvingar till sig denna gemenskap eller om man omfamnar gemenskapen med världens minsta händer.

Inga kommentarer: