Jag är väldigt lättpåverkad då det gäller populärkultur. Jag vet inte varför, men det är så oerhört lätt att ta till sig och samtidigt så oerhört omfattande att det aldrig uppstår en mättnad. Hade populärkultur varit en sekt hade jag sen länge rabblat radbandsböner och klätt mig i särk.
Jag har flera gånger nämnt att om jag någon gång skulle tatuera mig så vore Karl-Alfreds ankare på underarmen det enda alternativet ("Karl-Alfreds ankare" låter inte det som en svensk deckare?), men har jag sagt att det enda som skulle få mig att börja röka vore möjligheten att få en likadan röst, en viskande bas, som mannen i Marlboro-reklamen som säger "Welcome to Marlboro Country"?
Så om ni ser mig med en cigarett i handen, tacka populärkulturen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar