Akademikerkomplex

Idag fick jag hem ett paket med en klocka som jag beställde förra veckan. Konsumtion kan ju vara väldigt uppiggande (inbillar jag mig) och klockan blev därför som något slags luktsalt efter de senaste veckornas mentala stillasittande (eller som arbetsförmedlingen kallar det - arbetssökande). Att det dessutom var en löparklocka och därför kommer till användning mildrar plånbokens eventuella dåliga samvete. Lite måste man trots allt få unna sig (som missbrukaren sa).

En löparklocka alltså, med en massa spejsade funktioner. Stor som ett hus är den också. Det allra viktigaste är att den mäter löpsträcka, tid och puls.

Klockans andra färdigheter gör mig däremot orolig. Den har GPS och kan räkna ut hur många kalorier som förbränns också. Den håller alltså precis på koordinaten koll på var jag är och hur mycket jag förbränner. Det är mer än vad jag vet själv och det innebär ju att klockan är smartare än mig.

Den ger mig akademikerkomplex.

(Och sen den enorma psykpingisen i att i realtid veta exakt hur fort man springer ska vi inte ens tala om)