Igår var jag ute på galej. Jag följde med JT och Maria till en inflyttningsfest hos en gammal klasskamrat. Det var trevligt och kul, mest roligt var det faktum att jag blev bjuden och fortfarande var ihågkommen trots att jag inte är kvar på universitetet längre. Sånt värmer.
Jag blev bjuden på ett glas vin, rött, och det är ett av mina mål. Inte att bli bjuden på vin (som om jag vore något som rimmar på "hinktjuder"), men att lära mig att dricka vin. Det ligger något vuxet och sofistikerat över att dricka rödtjut (något som stöttas av Alex Schulmans teori om intressanta och ointressanta människor). Det ger vuxenpoäng.
Då jag var på Systembolaget tidigare under dagen gick det som ett mantra i mitt huvud, som en kättersk version av Hare Krishna's radbandsböner: "Rödtjut, rödtjut, rödtjut, rödtjut, rödtjut". Jag köpte en flaska, redo att dricka och försöka uppskatta det.
Men det är svårt det där, att dricka vin. Varken smaklökar eller mage är vana vid beskan och syrligheten. Det tar emot, kroppen säger nej, och det går endast att ta små små sippar. Det går att sippa på och det går därför också att lära sig att tycka om, men det krävs träning. Det hade underlättat om det inte vore så fruktansvärt strävt, så att tungan slapp förvandlas till ett grovkornigt sandpapper varenda gång, men jag ska bemästra det!
Jag försökte verkligen (som så många gånger förr), men det glas jag bjöds på blev också det enda vin jag drack.
Vinflaskan jag hade köpt på systemet gav jag istället till min förre klasskamrat som en inflyttningspresent (som den enorma sucker för populärkulturella referenser som jag är köpte jag en flaska Chianti; samma som nämns i När lammen tystnar där Lecter säger "I ate his liver with some fava beans and a nice Chianti")
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar