(Kanske finns det lite fransman i mina gener, för ibland måste jag få revoltera. Studiotagna profilbilder på Facebook är ett av mina korståg och med den mentaliteten är det inte heller konstigt att kroppen också gör sin egen revolution.
Ni kanske minns då jag skrev om hur några Dorotea-kvinnor "scannade av mig" med blicken? Efter den händelsen fick jag liksom en lättare hybris som kulminerade då jag släppte alla jantelags-fobier och hade ett muskellinne in public i Lycksele. Och då fick kroppen nog. Dagen efter Lycksele började det klia på mitt ena knä, en dag senare hade ett stort utslag blossat upp och efter ytterligare en dag var mitt knä som en björk som tappas på sav. Det vätskade friskt.
Kroppen behövde inte rita en bild för att jag skulle förstå, det var en reaktion mot den begynnande fåfängan. Jag flög för nära solen och fick ...värmeutslag.
Men det var kul så länge det varade, både den rusiga känslan av att få vara en fägring och, tja, utslaget.
Eftersom en kroppsåkomma, som ni inte ens bett att få höra om, enbart är en parentes inom både mitt och era liv, så är det också så den får skrivas - inom parentes.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar