Min vän AT och jag brukar träna tillsammans fem dagar i veckan, det har vi gjort det senaste året. Det flitiga umgänget har gjort att vi under senare tid skalat av alla artighetsfraser inför ett pass. Numera brukar det första som sägs, isbrytaren, vara: "Jaha, hur är det idag? Lugna puckar?" och som svar (oberoende på vem det är som svarar) blir det en lång utläggning om att t ex vaderna gör ont, att armbågen känns konstig och att axlarna "klickar till" ibland. Allt är liksom bara kroppsrelaterat elände.
Vi har förvandlats till griniga gamla gubbar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar