De använder sig av ordet Haubits (i versaler) för att bekräfta medlemsskapet och det tycker jag är kul. När en skara människor som delar ett väldigt smalt intresse - i det här fallet svensk militärhistoria - träffas och ska försöka hitta likasinnade, så blir det också väldigt enkelriktade tankegångar. Hur lång tid tror ni att det tog för dem att enas om att använda ordet Haubits (i versaler)? 10 sekunder? Eller var det bara en tyst överenskommelse som inte ens behövde diskuteras?
Haubits. Det låter som ett kodord för att ta sig in i en underground-klubb för människor med udda böjelser för det militärhistoriska. Kanske åker man iklädd beige trench-coat till Sveriges mörkaste gränd och bankar på en tung, vadderad dörr, där en liten lucka öppnas och någon med åldrig stämma, kanske en gammal major, säger "Vafalls?" och man själv väser "Haubits". Kanske öppnas då porten och man tillåts kliva in i himmelriket. Kanske finns där några som spelar upp slaget vid Waterloo som ett rollspel där både Nelson och Napoleon får "happy endings" på slutet. Kanske finns där en rökmaskin, så att medelålders män, utklädda till karoliner, får leva ut sina lustar i en fantasi om dimman i Lützen. Kanske finns det också små bås längre in i lokalen där man mot betalning får se filmer med luftvärnskanoner i strid och kanske är båsen draperade med plast, så att det ska bli lättare för lokalvårdaren att hålla rent.
Och, då jag ändå höll på att brainstorma, ett par dåliga ordvitsar:
"Bad haubits are hard to break"
Haubits? Isn't that what Jan Guillou would have called the hobbits if he had written Lord of the Rings?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar