Aftonbladet rapporterar att Carolina Gynning övergett sin skånska efter att ha lärt sig prata stockholmska i samband med en filmroll. Ett halvårs träning hos en röstcoach har gjort att den skånska dialekten inte längre "känns naturlig".
Det är lite konstigt det där, att det går att träna bort en del av sitt ursprung. Särskilt i vuxen ålder, då allt i den egna personen borde vara så pass djupt rotat att det blir orubbligt. Ännu konstigare än att dra upp språket vid rötterna är att den dialekt man växt upp med inte längre känns naturlig. Om inte det sätt man har pratat i hela sitt liv känns naturligt efter ett halvårs röstträning, så innebär det antingen att röstcoachen är väldigt manipulativ eller att Stanislavski-metoden tillämpas i överkant i samband med filmrollen.
I vårt avlånga land finns det många olika dialekter och kanske är det inte så konstigt för oss som har en dialekt som sticker ut i jämförelse med rikssvenskan att tona ner skillnaderna då vi pratar med någon vi inte känner. Kanterna slipas ned på dialekten, men det sker bara då vi pratar med en representant av rikssvenskan - så som vi borde prata (beror anpassningen på en rädsla för att tas för en "lantis"?). Men sen, då vi kommer hem igen, eller pratar med bekanta, då vrids dialekten på igen. Det sker naturligt eftersom det är naturligt, det är trots allt så vi har lärt oss att prata, som en del av det sociala arvet.
Det fanns en gång en man i Fredrika som efter en vecka i Stockholm helt övergav sin norrländska dialekt. I likhet med Gynning så försvann dialekten för gott, men i mannens fall räckte det med en vecka. Utan röstträning.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar