Humble brag

I senaste avsnittet av Schulman Show pratar de om en twittrare som retweetar, vidarebefordrar, inlägg som är ödmjukt skrytsamma. Humble brag, kallade twittraren sig och det är också namnet på fenomenet - ett ödmjukt skryt.

Eftersom de allra flesta av oss människor av naturen har den självinsikt att vi vet att ett överdrivet skrytande är ett socialt självmord, så försöker vi också att tona ner det som vi i själva verket vill framhäva. Vi har gjort något bra, MEN det kan vi inte säga rakt ut, så vi packar in skrytet i någonting annat. Vi lindar in det i bomull för att det inte ska sticka i ögonen.

Som exempel i showen nämndes då Mike Tyson twittrade om att han var den näst mest inflytelserika idrottsmannen på Twitter, trots att han inte visste vad sociala medier var för något för ett år sedan. Han är den näst mest inflytelserika idrottsmannen på Twitter (skrytdelen) trots att han inte visste vad sociala medier var för ett år sedan (den ödmjuka delen).

Samma sak måste förstås också gälla statusuppdateringarna på Facebook. Vissa människor rapporterar varje händelse i sitt liv och andra skriver bara då det hänt något utöver det vanliga. De sistnämnda borde vara närmast att klassas som humble braggers, eftersom de händelser de skriver om sticker ut och inte drunknar i den ständiga ström som den andra kategorins uppdateringar gör.

Ett exempel på en sådan humble brag via Facebook är min egen statusuppdatering från i vintras (jag räknar mig som en av dem som bara uppdaterar ibland, vardagligheter skriver jag ju här istället): "Har nyss kommit hem efter att ha åkt 45km skidor och blivit förolämpad av en otrevlig pizzeriaföreståndare. Det sistnämnda var jobbigast". Ni får tro vad ni vill, men tanken då var faktiskt att belysa att jag blivit disrespectad inne på pizzerian, det andra kändes liksom som en nödvändig utfyllnad ("yeah right!" tänker ni säkert). Men såhär i efterhand går det inte att blunda för det skrytsamma och självgoda i det.

Igår, efter att jag hade råkat kapa mig själv i benet, befann jag mig i ett lite chockliknande tillstånd. För att förekomma istället för att förekommas och på så sätt slippa ryktesspridning om min egen klantighet (något som tycks sprida sig fort i små samhällen) tänkte jag att en statusuppdatering vore på plats. I mitt stressade sinne åstadkom jag dock inga stordåd, jag gör mig inte särskilt bra på så få tecken (det är därför jag inte twittrar). Resultatet blev "Råkade raka ena benet med motorsåg (säg inget till mamma!)".

Var det också en humble brag? Ligger det ett skryt i att kapa sig med en motorsåg och sen skriva om det på Facebook, typ "jag var med om motorsågsmassakern ...and lived to tell the tale"?