I söndags, efter skidloppet, åkte vi till Bjurholm för att äta pizza. Jag skrev inte om det då eftersom jag kände att det riskerade att bli ett eldfängt inlägg om libaneser och Hizbollah och allt annat som inte har med saken att göra. Jag blev disrespectad av den kvinnliga servitrisen/föreståndarinnan nämligen.
Dissad.
Det började med att vi kom in i pizzerian och ställde oss för att överblicka menyn. Ovanför menyn hängde en libanesisk flagga som talade om för oss att ägarparet kommer från Libanon och är damn proud of it. Kvinnan - som sedermera var ohyffsad mot mig - tittade otåligt på oss, som för att med suckar visa att vi tog alltför lång tid på oss med att bestämma vad vi ville ha. AT beställde först, han tog en Festpizza nr 1 (för den som undrar). Jag tog en kebabpizza. På menyn fanns tre olika sorters kebabpizzor: kebabpizza, kebabpizza I och kebabpizza II. Den kebabpizza jag valde var den som saknade gradering. Egentligen borde kebabpizza och kebabpizza I vara samma sak, men de skiljer sig på en sak: svampen. Där den ena pizzan (den utan gradering) har färska tomater har den andra burkchampinjoner.
Efter att jag sagt min beställning till kvinnan väser hon fram ett ohörbart mummel. Jag ursäktar mig och min dåliga hörsel och ber henne upprepa. Återigen, men marginellt högre, mumlar hon samma sak. Sådana scenarion är ganska vanligt förekommande för mig, "God dag yxskaft", ni vet. Jag försöker dechiffrera vad kvinnan sagt med hjälp av de få stavelser jag hört. Logiken säger mig därför att det kvinnan säger är "Vilken kebabpizza var det du ville ha?". Aha! Ett ljus går upp - det är en graderingsfråga och ett indirekt erkännande om att menyn är ologisk! Jag går bort till menyn, pekar och säger "Det är den här jag ska ha".
Det går riktigt att se hur kvinnan häpnar då jag pekar på menyn. Med ett falsettartat och överdrivet utdraget "VAAAAA-AAA?", där ljudet skulle bilda två bergstoppar vid uppritandet av en fonetisk kurva, uttrycker hon sin förvåning. Har hon hört rätt? Försöker den där slyngeln verkligen peka på menyn som svar på frågan om han ville ha svamp eller tomat på pizzan?
Just det, det ohörbara mumlet handlade om svamp. AT lyckades däremot höra vad hon sa, så efter det utdragna "VAAAAA-AAA?":et träder han in för att rädda situationen.
"Jag vill ha tomater, det är anledningen till att jag valde kebabpizzan utan gradering, förstår du inte det ditt imbecilla fruntimmer!" sa jag inte. "Tomater blir bra" svarade jag istället, överslätande. Kvinnan tittade på mig och skakade på huvudet samtidigt som hon gjorde samma läte med tungan mot gommen som Baloo gör på julafton strax innan han säger "Störtlöjligt!". Hon gör det på ett sätt som visar att hon tycker att jag är efterbliven bara för att jag inte hörde vad hon sa. Och då krymper jag från mina dryga enånittio till att bli så liten så liten.
Hon träffar min svaga punkt. Det är som om det skulle ha varit en sån där tävling som brukar finnas på tivolin där man ska kasta en boll på en måltavla och om man träffar så ramlar en person ner i en tunna med vatten. En kalldusch.
Det kan mycket väl vara så att jag överreagerar som tar illa vid mig av en sådan "bagatell", men av sådan känslig natur är jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar