De senaste dagarna har jag varit på ett särdeles dåligt humör. Jag vet inte varför, men jag har varit mer retlig och stingslig än annars. Det liksom kryper i kroppen. "I've been stumbling on my feet, shuffling through the street, asking people 'what's the matter with you boy?'". Typ (om man nu skulle försöka relatera till en Stones-låt).
För att själv må bättre och bli på ett bättre humör sägs det ju att man ska tänka på de som har det sämre, som t ex de svårt handikappade eller DE SVÄLTANDE BARNEN I AFRIKA. Jag har lite svårt att förstå storheten i att gotta sig i andra människors elände för att inse hur bra man själv har det. Ska man liksom stanna upp, skrocka till och tänka "stackars satar" om de som har det sämre lottat? Det låter inte särskilt karma-kompatibelt.
Nej, bättre då att försöka intala sig att livet är som en countrylåt (minus "moonshine" och alla hästar). Life Has It's Little Ups And Downs, ni vet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar