måndag 21 februari 2011

Apropå propå del 5

"Prestationsångest! Men okej...

Favoritfärg (mjeh)? Vad tycker du är det bästa med våren? Vem ÄR den snyggaste hallåan på TV4 och varför gillar du Twin Peaks så mycket? About Melodifestivalen - varför tar vi i Sverige den på så stort allvar medans resten av Europa betraktar den som ett skämt? Vad beror din hörselnedsättning på - är det något medfött? Vad är grejen med folk som stoppar ner byxorna i sockarna egentligen? Vad är dåligt respektive bra med Norrland? 

Se där! Något att bita i."




(Så det ligger en prestationsångest i att ställa frågorna också? Åh, jag hoppas du inser the pressure i att besvara dem i så fall)

OM det var en fråga, det där med färgen, så är svaret svart och om det var något annat så är svaret också svart. Paint it, black som en vis grupp män en gång sa.

Det bästa med våren är regn i April (som jag revoltuöst skriver med stor bokstav). Regnet syresätter luften och ger energi. Det dränker den kvarvarande snön och det sista av vintern. På samma sätt som Harry Martinsson beskrev hur kroppar dog i regn av bly under finska vinterkriget så skjuter regnet vintern i sank. Först vid det första regnet i April vet man att det är vår!

Den all-time snyggaste hallåan på tv4 är Caroline Kull. Tyvärr har hon i det närmaste slutat med hallåandet och istället blivit lekledare för ett program där mäklare i matchande, skräddarsydda, kostymer av slimfit modell ska gissa hur mycket ett hus är värt samtidigt som de slänger sig med fraser som ”Det här kan aldrig gå för mindre än fem millar”. Såld på hus heter programmet för den delen.

Twin Peaks (!) är så bra eftersom det är en perfekt blandning mellan spänning, humor och mystik. Det är töntigt, men inte för töntigt. Och jag blir så glad så glad av det; av sättet allt stannar upp då Cooper dricker kaffe, av repliker som ”I love to dance, but sometimes my arms bend back”, av BOB (som MÅSTE skrivas med stora bokstäver eftersom det är en akronym för "Beware of Bob"), av sättet det är filmat, av hur vacker Shelly Johnson är, av att den värste skurken Windom Earle ändå verkar så soft att man vill hänga med honom. Jag blir glad av allt.

Anledningen till att Melodifestivalen är så populärt i Sverige är att det är så osvenskt och därför måste vi av den politiska korrekthet som ligger i folksjälen anamma det. Det är en orsak. En annan är att det ligger ett stänk av glamour över evenemanget som är precis så lagom att vi i landet lagom kan acceptera det och uppfyllas av det. Melodifestivalen är en frizon för de stela svenskarna att få lossa på slipsknuten, typ som gameshows är för japanerna. Melodifestivalen är som OLW:s begrepp "fredagsmys" - en uppmaning (och ursäkt) till att dricka lite för mycket vin och äta lite för mycket ostbågar.

Min hörselnedsättning (jag gillar sättet du formulerade det på!) är genetisk. Jag kan inte förneka att det ligger en bitterhet i att jag inte orsakat det själv, att det vore självförvållat, för då skulle det vara lättare att acceptera. Det är så konstigt att de dåliga gener jag haft sedan födseln visade sig först vid sexton års ålder, som om det i själva verket var ett frö som väntade på att blomma ut.

Den enda rimliga orsaken till att stoppa in byxorna i sockarna är en fobi mot att råttor ska springa uppför byxbenen. I alla andra fall är det idioti. Jag är ingen man av stil, verkligen inte, men sen när är det fashion att visa upp att man har sockar från Intersport?

Bra med Norrland: Tystnaden. Det sävliga folklynnet. Den självutnämnda världsmetropolen Umeå. Naturen (naturligtvis).

Mindre bra med Norrland: De fördomar och stereotyper som andra delar av landet har om Norrland. Då de fördomar och stereotyper som andra delar av landet har om Norrland stämmer (som då man hittar en flaska motorolja inne på en offentlig toalett). Glesbygdssyndromet som gör att 25 % av alla norrlänningar är socialt handikappade. Bristen på kvinnor (det är som i Kina!)

Inga kommentarer: