Då jag gick i grundskolan fanns det en träslöjdslärare som bodde en bit ifrån Fredrika. Varje dag pendlade han till jobbet och varje dag brukade han därför lyssna på musik i bilen. Man skulle kunna kalla det för ett rullande testlabb eftersom han provade ut vilken musik som var den bästa för bilkörning. Han betade av genrerna och kom, något förvånande, fram till att den mest opassande musiken i en bil var Kenny Rogers. De dansanta tonerna från t ex The Gambler tvingade omedvetet upp bilen i höga hastigheter. "Hastigheter där man kan tappa körkortet" sa han i förtroende till oss.
Idag skulle jag köra hem efter att ha skjutsat pappa till sin kusins sommarstuga. Det var grusväg, Sticky Fingers fanns i bilstereon och introt till Brown sugar gav högerfoten feeling. Plötsligt beslöjades världen i backspegeln av en tät hinna grus som dammade upp från vägen och träden inne i skogen tycktes suddigare än vanligt. Klockan visade 19 och hastighetsmätaren nästan detsamma.
Kenny Rogers-syndromet hade smittat mig också.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar