Igår var jag bjuden på middag hos JT, Maria och katterna. Tobias och några andra var också där. Det var fint. Skulle jag få välja så skulle jag ta en middagsbjudning framför en fest vilken dag som helst. Det råder liksom ett stilla lugn över konversationerna som annars alltid rivs sönder av festers uppskruvade volym.
Efter maten spelade vi Trivial Pursuit, killarna mot tjejerna, och där inträffade en riktig Hollywood-vändning då vi i herrlaget lyckades vända ett stort underläge till vinst (en seger som förvisso enbart skall tillskrivas turen med att få lätta frågor). Sen försökte vi hitta en bra drinklek, ett sökande som faktiskt gick så långt att Tobias hostade upp 7 kr för en drinkleks-app till sin telefon (men som slutade med att vi tog tärningen från TP och improviserade). Det började klia i fingrarna på Tobias då han hittade en gammal radiobandspelare, som JT hade köpt på loppis förra sommaren, som inte var ikopplad och som av JT avfärdats som ett hopplöst trasigt fall.
Till tonerna av en radio som väckts ur sin (kanske) trettioåriga slummer började sedan de första gästerna förbereda sig för att gå hem. Till slut var det bara jag kvar och då kändes det lite som att jag verbalt kidnappade JT och Maria, som att jag dröjde mig kvar för att undvika att cykla hem och bara pratade för pratandets skull.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar