Det sägs ju att man aldrig ska upphöra att förvånas. Därför borde kroppens plötsliga beslut om att "garnera" överkroppen med psoriasis lagom till baddräktssäsongen väcka större reaktion än en axelryckning. Men icke.
Eller jo, lite nedstämd blev jag. Ungefär som Caesar blev efter att ha blivit nedstucken i senaten. Som 23 knivhugg i ryggen av min egen kropp (paradoxen i det!), så känns det.
Även du, min Brutus.
Men kanske är det lika bra trots allt, att beach-11 ställs in. Jag vill inte blekhets-traumatisera personerna i närområdet med min nakna torso (skulle jag bli tvungen att stå för terapiräkningarna då?).
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar