Ironi

Tidigare idag såg jag en dokumentär om plastikkirurgi där en kvinna först fettsög magen för att sedan injicera fettet i sina bröst. Innan fettet kunde sprutas in i brösten var läkarna tvungna att separera vätskan från fettet och det gjorde de med vad som såg ut som en stor te-sil. Fettet i sig hade en gulaktig färg och såg ut som vaniljkräm, sånt som finns i krämbullar.

Då jag gick hem från mormor och morfar, där jag hade sett dokumentären, tänkte jag att jag aldrig mer skulle äta en krämbulle. Ironiskt nog hade mormor köpt krämbullar till kvällsfikat...

Hur den smakade? Himmelskt!