Om jag någon gång blir riktigt sådär Hollywood-förmögen att jag har råd med att ha anställda som jobbar för mig som privatperson, så skulle jag anställa en skräddare. Charlie Sheens idé om att anlita två barnflickor/"goddesses" känns lockande, men eftersom alla byxor jag äger plötsligt förvandlats till Kramer-byxor eller på annat sätt sitter illa och kläderna överlag har en passform likvärdig karossen på en jugoslavisk bil (vars tillverkare köper tryckpressar som blivit utdömda av Lada...) står en skräddare högst på listan.
Åh, dessa omöjliga fantasier.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar