EGENHETER

Ni vet hur man kan ha EGENHETER? Såna där saker och vanor som nästan blivit tvångsmässiga. Sånt som kan vara både charmigt och sjukligt.

Jag har mer och mer börjat ifrågasätta mina egna EGENHETER. De har liksom staplats på hög (har de alltid varit så här många eller är det först nu jag har insett vidden av dem?). Är det inte det ena så är det det andra och snart lär jag väl vara lika neurotisk som Woody Allen.

En av alla dessa EGENHETER är att jag alltid måste ha något att läsa innan jag somnar. Vadsomhelst så länge som det innehåller text. Det kan vara en bok, en tidning eller, i värsta fall, en schampoflaska - allt går så länge det finns bokstäver som bildar ord. Men det måste också vara något som jag inte läst tidigare, eller i varje fall sånt som jag inte läst på länge.

Igår kväll var det kris, jag hittade inget som jag inte redan hade läst. Jag vände upp och ner på huset i jakt efter något nytt och i källaren hittade jag det: ett nummer av Amelia som fanns kvar sedan mamma bodde här.

Det var som en helt ny värld öppnade sig; Calle Norlén hade en vimmelspalt om tjocka och gravida kändisar, det fanns reportage om män med anorexia, före detta makar diskuterade (och dissekerade) sina skilsmässor och som kronan på verket beskrevs Anna Books relation till sin dotter i mittuppslaget. Hela tidningen bestod av sånt som jag aldrig någonsin tänkt på förut. Främmande tankar i en främmande tidning. Kanske är det så att kvinnor är från Venus och män från Mars?

Har ni sett filmen Heartbreak Ridge? Clint Eastwood spelar en marin-officer - en man hård som flinta - som ska utbilda nya rekryter för att strida i Grenada. I ett försök att förstå varför hans fru lämnade honom läser Eastwoods rollfigur mängder med kvinnotidningar. Jag är visserligen ingen hårding som Clintan och hur mycket jag än önskar är min enda likhet med honom att jag är senig på ungefär samma sätt som han var i Den vilda fighten (borde slitna jeans och boots bli min sommaroutfit?), så det blir inte en lika stor kontrast av mitt bläddrande i numret av Amelia, men är vi inte något på spåren med damtidningsläsandet?

Håller vi på att lösa den kvinnliga Da Vinci-koden, Clint och jag?