Vilken karaktär i Freaks & Geeks skulle du vilja vara: a) för resten av livet? b) i en vecka?
Och hur känns det egentligen att ha en så otroligt häftig syster?
a) Lindsay Weir, bara för att få känna hur det är att vara bra på matte (och hur det känns att vara tjej också, för den delen).
b) Klädförsäljaren som gillar disco, bara för att känna hur det känns att till fullo uppskatta en "parisian night suit".
Jag vet inte, jag önskar att jag visste av någon som hade en otroligt häftig syster så hade jag kunnat vidarebefordra din fråga.
(SKOJA!)
måndag 31 oktober 2011
Lönnfetma
Idag gjorde jag brandkårens årliga löpmattetest och testresultatet visade att min kondition blivit sämre sen ifjol. Jag har gått bakåt, som en delfin.
Det är lite ledsamt tycker jag, att få svart på vitt att något försämrats. Kanske ligger det något i det JT och Marias Nintendo Wii försökte säga mig i vintras: "Du skulle nog må bra av att gå ned ett par kilo. Ja, jag ser det inte själv eftersom jag inte har några ögon (hihi) men en av mina bekanta säger det"? Och det är klart, med ett BMI som balanserar farligt nära gränsen till fetma så var det väl bara en tidsfråga innan Nintendots förnumstiga råd skulle komma tillbaka och bita mig i ändalykten (det var något som man "kunde ha räknat ut med röven" som min vän Tobias skulle ha sagt).
Aldrig har väl beach-12 känts längre bort... Men eftersom jag anammar "when the going get tough the tough get going"-tänket så måste jag förstås försöka råda bot på nuvarande lönnfetma-episod.
Upp med hakorna osv.
Det är lite ledsamt tycker jag, att få svart på vitt att något försämrats. Kanske ligger det något i det JT och Marias Nintendo Wii försökte säga mig i vintras: "Du skulle nog må bra av att gå ned ett par kilo. Ja, jag ser det inte själv eftersom jag inte har några ögon (hihi) men en av mina bekanta säger det"? Och det är klart, med ett BMI som balanserar farligt nära gränsen till fetma så var det väl bara en tidsfråga innan Nintendots förnumstiga råd skulle komma tillbaka och bita mig i ändalykten (det var något som man "kunde ha räknat ut med röven" som min vän Tobias skulle ha sagt).
Aldrig har väl beach-12 känts längre bort... Men eftersom jag anammar "when the going get tough the tough get going"-tänket så måste jag förstås försöka råda bot på nuvarande lönnfetma-episod.
Upp med hakorna osv.
söndag 30 oktober 2011
Respons #13
Vad har du för tankar, åsikter i övrigt om tatueringar? (Mer än att Karl-Alfreds är soft).
Jag tycker att det är väldigt modigt att kunna vara så bestämd att man väljer att föreviga en bild/text på den egna kroppen. Själv är jag alldeles för velig för att kunna tatuera mig (det plus att mormor skulle slå ihjäl mig), men OM jag skulle göra det så är det enda tänkbara ett ankare på underarmen, precis som Karl-Alfred. Det är det enda motivet som jag vet med mig att jag inte skulle ångra en vecka senare. Därför är det imponerande med dem som är så oerhört säkra i sitt val över vad de vill tatuera in.
Med det sagt så tycker jag också att det är enormt idiotiskt att tatuera in trender. Vad är det egentligen som säger att "Åh, en tribal, fy fan vad snyggt!" är en tankebana som håller i sig livet ut? Just tribal-tatueringar är så enormt dumma eftersom de egentligen bara är ett tragiskt minne om en ungdom som aldrig kommer åter (kanske är det tatueringen som tvingar de numera lönnfeta männen att ha på sig alldeles för tajta t-shirtar då de ska ut på krogen?). Dessutom går det liksom tretton tribals på dussinet och de är inte det minsta unika. Det är nästan så att man tänker sig att tribal-tatuerandet skett under samma slaviskt ordnade former som den sovjetiska planekonomin.
(Och, innan ni börjar ryta; jag tror att det här agget mot tribals kommer sig av att jag aldrig någonsin träffat en person med en tribal-tatuering som inte varit en douchebag. Kalla det ett tatueringstrauma om ni vill.)
Jag tycker att det är väldigt modigt att kunna vara så bestämd att man väljer att föreviga en bild/text på den egna kroppen. Själv är jag alldeles för velig för att kunna tatuera mig (det plus att mormor skulle slå ihjäl mig), men OM jag skulle göra det så är det enda tänkbara ett ankare på underarmen, precis som Karl-Alfred. Det är det enda motivet som jag vet med mig att jag inte skulle ångra en vecka senare. Därför är det imponerande med dem som är så oerhört säkra i sitt val över vad de vill tatuera in.
Med det sagt så tycker jag också att det är enormt idiotiskt att tatuera in trender. Vad är det egentligen som säger att "Åh, en tribal, fy fan vad snyggt!" är en tankebana som håller i sig livet ut? Just tribal-tatueringar är så enormt dumma eftersom de egentligen bara är ett tragiskt minne om en ungdom som aldrig kommer åter (kanske är det tatueringen som tvingar de numera lönnfeta männen att ha på sig alldeles för tajta t-shirtar då de ska ut på krogen?). Dessutom går det liksom tretton tribals på dussinet och de är inte det minsta unika. Det är nästan så att man tänker sig att tribal-tatuerandet skett under samma slaviskt ordnade former som den sovjetiska planekonomin.
(Och, innan ni börjar ryta; jag tror att det här agget mot tribals kommer sig av att jag aldrig någonsin träffat en person med en tribal-tatuering som inte varit en douchebag. Kalla det ett tatueringstrauma om ni vill.)
lördag 29 oktober 2011
När Lego-mannen kom till byn
Bild från amerikansk nyhetsartikel:
Dramatisering:
"Redan innan han öppnade ögonen insåg han att någonting var fel, så därför lät han bli. Det kunde bero på skränandet från fiskmåsar i fjärran eller sättet hur tröjan klibbade mot kroppen, eller så var det hur byxfickorna tycktes vara fyllda av sand, oavsett vilket så var det något som inte stämde. Kallt var det också. Och blåsigt.
Han fortsatte blunda. Egentligen fanns det två alternativ: att fortsätta blunda och hoppas att John Blund tog med honom på ett annat äventyr eller att öppna ögonen och... Äsch, han fortsatte blunda.
Någonting flög tätt förbi honom och den plötsliga vindpusten tvingade upp ögonen. Trots att det inte var särskilt ljust ute kisade han. "Måsjävel!", stämbandens försök att omvandla den hetsiga tanken till ord åstadkom bara ett klickande. Så jäkla typiskt, här låg han dyblöt och flöt bland vågorna medan halsen var torr som fnöske. Sand i kalsongerna hade han också.
Helvete.
Han vred försiktigt på huvudet och såg havet sträcka sig ändlöst tills det försvann i horisonten. Ett minne strök längs med honom, inte helt olikt vågorna; en fest, borttappade vänner, en bakgata, någon som sa "Frode, snakker icke norsk", famlande fingrar som drog in honom genom en dörr, en bädd av frigolit, doften av smält plast, en fogsvans med roststänk, något kallt och vasst mot underarmen, en trasa med eter och sedan ...mörker.
Det kunde vara hans sista minne, det var svårt att avgöra eftersom det också var det enda han mindes. Att bli nedsövd i en gränd var ett stort steg från att spolas iland på en främmande strand, så någonting måste ha skett däremellan.
Men vad?"
(Rent spekulativt alltså.)
torsdag 27 oktober 2011
Cybernetic organism
Idag var jag i Lycksele för att hämta ut mina nya hörapparater. Tanken av att det ska krävas en hel hunk o' junk av teknik bakom öronen bara för att kunna fungera hjälpligt gör att det känns som att jag enbart till hälften är människa och i övrigt består av lika delar artificiella hjälpmedel och struntprat.
Lite som Arne Schwarzenegger i Terminator: "I'm a cybernetic organism. Living tissue over a metal endoskeleton".
...eller nåt.
Lite som Arne Schwarzenegger i Terminator: "I'm a cybernetic organism. Living tissue over a metal endoskeleton".
...eller nåt.
onsdag 26 oktober 2011
Respons #12
Är det bra att vi är med i EU?
Ja, eftersom den fria rörligheten av varor och människor inom unionen gynnar oss.
Vilka är enligt dig de tre mest underhållande sällskapsspelen?
Trivial Pursuit, det räcker så.
Varför tror du att människor inbillar sig att de blir lyckligare av att skaffa sig fler och dyrare materiella ting?
Jag tror att det kan förklaras genom Maslows behovstrappa.
Vilken färg har jag på ögonen?
Kvart i tre. (Pardon my french, men du måste förstå orimligheten i att jag ska känna till en anonym persons ögonfärg. Vem tror du jag är, Saida?)
Vad har du i nedersta lådan i köket?
Plastpåsar.
Finns det samband mellan bekräftelsebehov och bloggande?
Det tror jag att det gör.
Vilken seriefigur skulle du helst vilja ha som kompis?
Karl-Alfred, han känns som den ende som skulle vara fungerande i en social situation (tänk bara über-tönten Peter Parker!) och som man inte behövde vara rädd för (som Hulken, Batman etc.). Dessutom har han en oerhört soft tatuering, den där Karl-Alfred.
Tror du att det stämmer att det var bättre förr?
Nej, jag tror att det finns en tendens till att se tillbaka på dåtiden genom ett slags glorifierande filter, man minns bara det som var bra och förtränger det som var dåligt. Vilket bakåtsträvande trams förresten, att framhålla dåtiden framför nuet. Det är nästan som att längta till frukost då det är dags för middag. Ologiskt.
Är dina åsikter statiska?
Mina åsikter är som vetenskap - de står fast tills de har överbevisats.
Hur ska Grekland lyckas ta sig ur krisen? "Med en svagare valuta - som den gamla drachmen - skulle grekiska varor bli billigare. Det skulle sätta fart på exporten, skapa nya jobb och ge intäkter som kunde användas till att betala av på statsskulden. Att lämna euron skulle för ett land som Grekland dock kunna bli som att hoppa ur askan i elden. Skuldbördans ok skulle bytas mot inflationens osäkerhet" (DN) Men hur ska de göra då?
Som jag har fattat det (jag är ju bara en simpel vaktmästare, tänk på det) så är läget för Grekland ungefär detsamma som för deltagarna i Lyxfällan - de har levt över sina tillgångar i en slags övertro på den egna betalningsförmågan. Lösningen är också densamma som i Lyxfällan, man måste dra åt svångremmen och spara spara spara. Tyvärr kommer det att drabba det grekiska folket med sänkta löner och höjd pensionsålder, men - tough luck - det är bara att bita i det sura äpplet.
Grekland gynnas förövrigt av att vara med i EMU då de andra länderna i valutaunionen är tvingade att hjälpa dem eftersom en ekonomisk kollaps skulle drabba alla länder som har euro.
Ja, eftersom den fria rörligheten av varor och människor inom unionen gynnar oss.
Vilka är enligt dig de tre mest underhållande sällskapsspelen?
Trivial Pursuit, det räcker så.
Varför tror du att människor inbillar sig att de blir lyckligare av att skaffa sig fler och dyrare materiella ting?
Jag tror att det kan förklaras genom Maslows behovstrappa.
Vilken färg har jag på ögonen?
Kvart i tre. (Pardon my french, men du måste förstå orimligheten i att jag ska känna till en anonym persons ögonfärg. Vem tror du jag är, Saida?)
Vad har du i nedersta lådan i köket?
Plastpåsar.
Finns det samband mellan bekräftelsebehov och bloggande?
Det tror jag att det gör.
Vilken seriefigur skulle du helst vilja ha som kompis?
Karl-Alfred, han känns som den ende som skulle vara fungerande i en social situation (tänk bara über-tönten Peter Parker!) och som man inte behövde vara rädd för (som Hulken, Batman etc.). Dessutom har han en oerhört soft tatuering, den där Karl-Alfred.
Tror du att det stämmer att det var bättre förr?
Nej, jag tror att det finns en tendens till att se tillbaka på dåtiden genom ett slags glorifierande filter, man minns bara det som var bra och förtränger det som var dåligt. Vilket bakåtsträvande trams förresten, att framhålla dåtiden framför nuet. Det är nästan som att längta till frukost då det är dags för middag. Ologiskt.
Är dina åsikter statiska?
Mina åsikter är som vetenskap - de står fast tills de har överbevisats.
Hur ska Grekland lyckas ta sig ur krisen? "Med en svagare valuta - som den gamla drachmen - skulle grekiska varor bli billigare. Det skulle sätta fart på exporten, skapa nya jobb och ge intäkter som kunde användas till att betala av på statsskulden. Att lämna euron skulle för ett land som Grekland dock kunna bli som att hoppa ur askan i elden. Skuldbördans ok skulle bytas mot inflationens osäkerhet" (DN) Men hur ska de göra då?
Som jag har fattat det (jag är ju bara en simpel vaktmästare, tänk på det) så är läget för Grekland ungefär detsamma som för deltagarna i Lyxfällan - de har levt över sina tillgångar i en slags övertro på den egna betalningsförmågan. Lösningen är också densamma som i Lyxfällan, man måste dra åt svångremmen och spara spara spara. Tyvärr kommer det att drabba det grekiska folket med sänkta löner och höjd pensionsålder, men - tough luck - det är bara att bita i det sura äpplet.
Grekland gynnas förövrigt av att vara med i EMU då de andra länderna i valutaunionen är tvingade att hjälpa dem eftersom en ekonomisk kollaps skulle drabba alla länder som har euro.
tisdag 25 oktober 2011
Let me Axe you something
I mitt badrumsskåp finns åtta olika sorters deodoranter. Ingenstans märks min nyfunna välfärd (läs: steget från studielån till minimilön) så mycket som där. Axe-deodoranter har för mig blivit vad minkpälsar var för den rumänske diktatorn Ceausescus hustru. Inte så att jag anser att det ligger något flärdfullt över min deodorant, men i min inrutade vardag inbillar jag mig att valet av deo på morgonen ger en chans att ta ut svängarna. Det lossar liksom på den mentala slipsknuten. "Mothers lock up your daughters, för idag tar jag Click" brukar jag säga till spegelbilden. ...eller inte, men det ger åtminstone möjlighet till en viss variation.
För även om vardagen står och stampar så är ena dagen inte den andra lik i den lilla plats i världen som är mina armhålor (och då tänker man ju osökt på den där repliken från Casablanca: "Av alla hålor i världen...").
För även om vardagen står och stampar så är ena dagen inte den andra lik i den lilla plats i världen som är mina armhålor (och då tänker man ju osökt på den där repliken från Casablanca: "Av alla hålor i världen...").
måndag 24 oktober 2011
Tidsmaskin
Just i detta ögonblick finns det ingenstans jag hellre skulle vilja vara än i publikhavet under godtycklig spelning från Stones USA-turné 1972-73.
Herregud vilket ös! Man skulle ju kunna baka pepparkakor på förstärkarnas eftervärme!
Herregud vilket ös! Man skulle ju kunna baka pepparkakor på förstärkarnas eftervärme!
Respons #10
Om du var i högsta tänkbara maktposition, hur skulle du då göra för att få alla att dra åt samma håll? Tror du det är möjligt? Varför/varför inte?
Det enda man skulle kunna göra är att ge ekonomisk stimulans, att helt enkelt betala de största miljöbovarna så att de ställde om till en mer miljövänlig produktion. Jag tror däremot inte att det är möjligt eftersom den ekonomiska tillväxten hos de mest miljöfarliga länderna då skulle bromsas och "Tigerekonomierna" lär knappast vara villiga att gå med på detta.
Det enda man skulle kunna göra är att ge ekonomisk stimulans, att helt enkelt betala de största miljöbovarna så att de ställde om till en mer miljövänlig produktion. Jag tror däremot inte att det är möjligt eftersom den ekonomiska tillväxten hos de mest miljöfarliga länderna då skulle bromsas och "Tigerekonomierna" lär knappast vara villiga att gå med på detta.
söndag 23 oktober 2011
Libyen
Det har med stor säkerhet inte gått någon förbi att Khaddafi (som jag väljer att stava det) har dött. Han var på flykt och hade försökt komma undan genom att gömma sig inne i en vägtrummas mörker, men han hittades snabbt, drogs ut och sköts in broad daylight.
På något vis känns det rättvist att en grym despot möter sitt öde i något så enkelt som en vägtrumma, men även om det känns rättvist så är det inte rättvisa. Genom att skjuta Khaddafi på plats nekades han möjligheten att dömas av ett rättsväsende och på så vis kan man säga att hela revolten varit i onödan.
...sen tycker jag att det var enormt barbariskt av rebellerna att dansa omkring med Khaddafis lik efter det att de skjutit honom. Det var lite som en morbid version av då Peter Forsberg svingade runt med Leif Pagrotsky i firandet efter OS-guldet 2006.
Ett skräckvälde är över.
På något vis känns det rättvist att en grym despot möter sitt öde i något så enkelt som en vägtrumma, men även om det känns rättvist så är det inte rättvisa. Genom att skjuta Khaddafi på plats nekades han möjligheten att dömas av ett rättsväsende och på så vis kan man säga att hela revolten varit i onödan.
...sen tycker jag att det var enormt barbariskt av rebellerna att dansa omkring med Khaddafis lik efter det att de skjutit honom. Det var lite som en morbid version av då Peter Forsberg svingade runt med Leif Pagrotsky i firandet efter OS-guldet 2006.
Ett skräckvälde är över.
Respons #9
Om du befann dig på en öde ö, vad skulle du göra där och varför?
Vad är dina tankar om de globala miljöproblemen?
Hur långt är ett snöre?
Är det alltid bättre att ta det säkra före det osäkra?
Det första jag skulle göra om jag sköljdes iland på en öde ö vore att ta en rejäl tankeställare över om jag någonsin skulle kunna ta mig därifrån. Om det fanns hopp om en framtida räddning skulle jag använda förnuftet enligt upplysningens ideal och tillämpa de överlevnadskunskaper jag snappat upp via Discovery Channel och Bear Grylls (kalla mig Robinson Strömberg!). Om jag däremot inte såg någon tänkbar räddning skulle jag simma så långt ut i havet som jag orkade och därefter låta undervattensströmmarna ge mig en sjömans begravning. Anledningarna till de två olika handlingssätten är väl egentligen självklara; med hopp överlever man och utan hopp dör man.
De globala miljöproblemen går inte att lösa på individnivå och kommer därför att fortgå så länge som varje nation inte drar åt samma håll för att enas om en gemensam lösning.
Ett snöre brukar normalt motsvara samma längd som det genomsnittliga avståndet mellan tumme och pekfinger.
Ja, det är alltid bättre att ta det säkra före det osäkra. Det är därför det är lag på att ha säkerhetsbälte i bilen osv.
Följdfrågor?
Vad är dina tankar om de globala miljöproblemen?
Hur långt är ett snöre?
Är det alltid bättre att ta det säkra före det osäkra?
Det första jag skulle göra om jag sköljdes iland på en öde ö vore att ta en rejäl tankeställare över om jag någonsin skulle kunna ta mig därifrån. Om det fanns hopp om en framtida räddning skulle jag använda förnuftet enligt upplysningens ideal och tillämpa de överlevnadskunskaper jag snappat upp via Discovery Channel och Bear Grylls (kalla mig Robinson Strömberg!). Om jag däremot inte såg någon tänkbar räddning skulle jag simma så långt ut i havet som jag orkade och därefter låta undervattensströmmarna ge mig en sjömans begravning. Anledningarna till de två olika handlingssätten är väl egentligen självklara; med hopp överlever man och utan hopp dör man.
De globala miljöproblemen går inte att lösa på individnivå och kommer därför att fortgå så länge som varje nation inte drar åt samma håll för att enas om en gemensam lösning.
Ett snöre brukar normalt motsvara samma längd som det genomsnittliga avståndet mellan tumme och pekfinger.
Ja, det är alltid bättre att ta det säkra före det osäkra. Det är därför det är lag på att ha säkerhetsbälte i bilen osv.
Följdfrågor?
lördag 22 oktober 2011
Respons #9
En ny följetong!
Njae, jag vet inte... Den förra följetongen var mer en arbetslöshetsgrej då jag hade all tid i världen till att skriva och just nu har jag inte den tid som krävs till förfogande för att det ska bli någorlunda bra. Skulle jag försöka nu skulle det bara bli Hemingway-stuket med typ tre adjektiv per avsnitt och en total längd på tre tusen ord och det vill jag inte.
Jag kan ju inte trolla med knäna liksom.
Njae, jag vet inte... Den förra följetongen var mer en arbetslöshetsgrej då jag hade all tid i världen till att skriva och just nu har jag inte den tid som krävs till förfogande för att det ska bli någorlunda bra. Skulle jag försöka nu skulle det bara bli Hemingway-stuket med typ tre adjektiv per avsnitt och en total längd på tre tusen ord och det vill jag inte.
Jag kan ju inte trolla med knäna liksom.
Kinesiska ordspråk
Jag vet inte om ni har tänkt på den oerhörda mängd kinesiska ordspråk som finns? Visst, landet har existerat "sedan Adam var länsman" (min mormors favorituttryck för att beskriva något som är gammalt), men det kan OMÖJLIGT ha pumpats ut sådana mängder uråldriga visdomsord att det motsvarar de som ständigt sköljer över oss i tidningar, almanackor och kylskåpsmagneter.
Marknaden av kylskåpsmagneter hålls uppe enbart på grund av dessa och det får mig att undra om det i själva verket är så att de flera hundra år gamla visdomarna i verkligheten är skapade av indiska barnarbetare i en fabrik utan fönster?
Eller så är det gemene man som applicerar "kinesiska" till sina egna visdomsord eftersom det liksom ger en aura av trovärdighet över något som egentligen är en självklarhet. T ex: "Gammalt kinesiskt ordspråk: Glöm inte att slå av tändningen till bilen så finner du inte dig själv strömlös när du har bråttom till jobbet" eller "Gammalt kinesiskt ordspråk: ät inte så mycket ostkrokar på helgerna" eller "Gammalt kinesiskt ordspråk: gäddor nappar inte på en skrikig wobbler".
De kinesiska ordspråken har drabbats av inflation!
Marknaden av kylskåpsmagneter hålls uppe enbart på grund av dessa och det får mig att undra om det i själva verket är så att de flera hundra år gamla visdomarna i verkligheten är skapade av indiska barnarbetare i en fabrik utan fönster?
Eller så är det gemene man som applicerar "kinesiska" till sina egna visdomsord eftersom det liksom ger en aura av trovärdighet över något som egentligen är en självklarhet. T ex: "Gammalt kinesiskt ordspråk: Glöm inte att slå av tändningen till bilen så finner du inte dig själv strömlös när du har bråttom till jobbet" eller "Gammalt kinesiskt ordspråk: ät inte så mycket ostkrokar på helgerna" eller "Gammalt kinesiskt ordspråk: gäddor nappar inte på en skrikig wobbler".
De kinesiska ordspråken har drabbats av inflation!
Respons #8
Eftersom du aldrig sa att det var en liten frågelåda så passar jag på att fråga nu när du ändå håller på att ge respons.
1. Tre tillfällen då du varit riktigt stolt?
2. Mila Kunis eller Jessica Alba
3. Vem skulle du helst se ut som: Justin Timberlake eller Will Smith?
1. Jag vet inte! Jag kan ärligt talat inte minnas någon gång som jag har varit riktigt stolt. Det ligger liksom inte för mig, det där med stolthet.
2. Om jag skulle tvingas välja mellan Mila Kunis och Jessica Alba så skulle jag ta Jessica Biel. Man måste ju tänka utanför lådan ibland.
3. Babben Larsson sa en gång i ett tv-program att Will Smith var "snällsnygg" och om det är något man vill vara så är det just det, men Justin Timberlake har å andra sidan ett utseende som lyckats snärja Jessica Biel. Tough call, det där.
...sen var väl inte grundtanken att det skulle vara en frågelåda, men - för tusan! - om ni har några frågelådefrågor så let 'em rip! Jag svarar på allt!
1. Tre tillfällen då du varit riktigt stolt?
2. Mila Kunis eller Jessica Alba
3. Vem skulle du helst se ut som: Justin Timberlake eller Will Smith?
1. Jag vet inte! Jag kan ärligt talat inte minnas någon gång som jag har varit riktigt stolt. Det ligger liksom inte för mig, det där med stolthet.
2. Om jag skulle tvingas välja mellan Mila Kunis och Jessica Alba så skulle jag ta Jessica Biel. Man måste ju tänka utanför lådan ibland.
3. Babben Larsson sa en gång i ett tv-program att Will Smith var "snällsnygg" och om det är något man vill vara så är det just det, men Justin Timberlake har å andra sidan ett utseende som lyckats snärja Jessica Biel. Tough call, det där.
...sen var väl inte grundtanken att det skulle vara en frågelåda, men - för tusan! - om ni har några frågelådefrågor så let 'em rip! Jag svarar på allt!
torsdag 20 oktober 2011
Respons #7
Skulle vilja läsa dina tankar kring Tjetjenien kriget
Eftersom jag inte är insatt i kriget så har jag egentligen inga tankar kring det. Det enda jag vet är att kriget är mellan Ryssland och Tjetjenien. Ryssland är ju annars mest känd för sin Vodka. Vodka görs på säd, bland annat majs, eller "maze" som det heter bland indianer. Majsproduktionen i USA uppgick under 2010 till 332 miljoner ton, oklart hur stor del av detta som indianerna själva stod för.
Jag hoppas att du fick svar på din fråga.
Eftersom jag inte är insatt i kriget så har jag egentligen inga tankar kring det. Det enda jag vet är att kriget är mellan Ryssland och Tjetjenien. Ryssland är ju annars mest känd för sin Vodka. Vodka görs på säd, bland annat majs, eller "maze" som det heter bland indianer. Majsproduktionen i USA uppgick under 2010 till 332 miljoner ton, oklart hur stor del av detta som indianerna själva stod för.
Jag hoppas att du fick svar på din fråga.
onsdag 19 oktober 2011
tisdag 18 oktober 2011
Respons #5
Pål eller Sylvester?
Det är något med Sylvester och hans päls som alltid får mig att tänka på Liberace, så därför svarar jag Sly (men Pål är fin han också!).
Curb eller Arrested development?
Både och. Curb är så himla bra för att nästan allt är improviserat och bygger på vardagsobservationer och Arrested development är så himla bra för att det är precis tvärtom med putsat manus och vriden story.
Höst eller vår?
Vår! Våren är en förbättring av vintern medan hösten är en försämring av sommaren. Regnet i April (med versal!) sköljer bort snön och liksom "cleansar" fram sommaren medan regn i september mer är som utsmetad mascara hos en ledsen kvinna.
Förnuft eller känsla?
Jag skulle vilja säga känsla, men med en personlighet som bygger på bristande spontanitet och att alltid tänka igenom saker minst två gånger så måste svaret bli förnuft.
Blev det här någon slags frågestund istället?
Det var inte tänkt att det skulle bli det, men det verkar som så!
Och skriver du på någon bok just nu?
Jaoaoaoaoaoaoaao, jag har så många idéer och uppslag till handlingar som skulle kunna bli böcker (inbillar jag mig i alla fall) och en av dessa har jag börjat skriva ner. Men att kalla det bok redan nu blir liksom att jinxa hela grejen tycker jag.
Det är något med Sylvester och hans päls som alltid får mig att tänka på Liberace, så därför svarar jag Sly (men Pål är fin han också!).
Curb eller Arrested development?
Både och. Curb är så himla bra för att nästan allt är improviserat och bygger på vardagsobservationer och Arrested development är så himla bra för att det är precis tvärtom med putsat manus och vriden story.
Höst eller vår?
Vår! Våren är en förbättring av vintern medan hösten är en försämring av sommaren. Regnet i April (med versal!) sköljer bort snön och liksom "cleansar" fram sommaren medan regn i september mer är som utsmetad mascara hos en ledsen kvinna.
Förnuft eller känsla?
Jag skulle vilja säga känsla, men med en personlighet som bygger på bristande spontanitet och att alltid tänka igenom saker minst två gånger så måste svaret bli förnuft.
Blev det här någon slags frågestund istället?
Det var inte tänkt att det skulle bli det, men det verkar som så!
Och skriver du på någon bok just nu?
Jaoaoaoaoaoaoaao, jag har så många idéer och uppslag till handlingar som skulle kunna bli böcker (inbillar jag mig i alla fall) och en av dessa har jag börjat skriva ner. Men att kalla det bok redan nu blir liksom att jinxa hela grejen tycker jag.
måndag 17 oktober 2011
Respons #4
Choklad eller vanilj?
Visst är det glass det gäller? I så fall svarar jag vanilj, choklad får jag halsbränna av. Men om det är en dold kuggfråga om människor och deras hudfärg så svarar jag choklad.
Cuba libre eller gin & tonic?
Cuba libre, Gin & tonic får jag halsbränna av.
Köksprat eller soffprat på hemmafest?
Köksprat, soffprat får jag halsbränna av. Eller inte, men svaret är likafullt köksprat. Soffprat innehåller så många störningsmoment; det är alltid någon som ska vrida upp volymen på musiken, eller en tv som står på i bakgrunden, eller en massa folk som hojtar till varandra från varsin sida från rummet och allt detta sammantaget gör att jag inte kan höra konversationen som fortgår och då sjunker jag liksom ihop i ett hörn av soffan. Köksprat är mer stillsamt och därför bättre lämpat för mig.
Röjsåg eller svets?
Röjsåg, främst för att jag inte har lärt mig svetsa ännu. Det finns en sådan, nästan terapeutisk, tjusning med röjsåg. Jag ser hur slyn försvunnit där jag röjt mig fram och det ger en direkt "orsak och verkan"-situation. På det stora hela känner jag mig som en lady-shave på en jättes kropp då jag får gå med röjsåg (och sen kan jag inte heller dölja min förtjusning av det "zing"-ande ljudet som klingan orsakar).
CD eller mp3?
Egentligen spelar det ingen roll, mp3 är bra för att det är ett smidigt format och CD är bra för att jag inbillar mig att det är bättre ljud. Men om jag måste välja så svarar jag mp3, enbart för att det en gång hängde en lapp på en toalett på universitetet där det stod att "personen som tappat sin MPT3-spelare kan återfå den mot beskrivning i receptionen" och det tyckte jag var himla fint.
Spotify gratis eller utan reklam?
Vet du vad? Egentligen stör inte reklamen mig det minsta, så där är det faktiskt hugget som stucket (så länge jag slipper reklam om Idol-Daniel).
Fredrik eller Filip?
Egentligen går de ju inte att skilja från varandra, de är liksom en helhet av samma typ som hasseåtage och därför går det inte att föredra den ene framför den andre. (Tänk förresten vad roligt det skulle vara att få dra en rotblöta tillsammans med dem!).
Svenska eller engelska låttexter?
Engelska! (Den enda bra svenska låttexten är den här).
Första eller sista dansen?
Ingen av dem. Jag har insett att jag aldrig, inte ens under tillfällen där promillehalten kan räknas i procent, kan uppbåda den typ av avslappning som är nödvändig för att kunna dansa och därför dansar jag heller aldrig. Jag både ser ut och känner mig som ett fån på dansgolvet. (Som jag skrev i det här inlägget).
Slott eller koja?
En koja, bara för att de är billigare att värma upp (ett tankemönster som visar på en begynnande arbetsskada i huvudet). Jag behöver inget flärdfullt boende utan klarar mig med ett litet krypin där bara det nödvändigaste får plats.
Varifrån fick du boken Två nötcremé och en moviebox?
Jag lånade den av min fine kamrat JT.
Visst är det glass det gäller? I så fall svarar jag vanilj, choklad får jag halsbränna av. Men om det är en dold kuggfråga om människor och deras hudfärg så svarar jag choklad.
Cuba libre eller gin & tonic?
Cuba libre, Gin & tonic får jag halsbränna av.
Köksprat eller soffprat på hemmafest?
Köksprat, soffprat får jag halsbränna av. Eller inte, men svaret är likafullt köksprat. Soffprat innehåller så många störningsmoment; det är alltid någon som ska vrida upp volymen på musiken, eller en tv som står på i bakgrunden, eller en massa folk som hojtar till varandra från varsin sida från rummet och allt detta sammantaget gör att jag inte kan höra konversationen som fortgår och då sjunker jag liksom ihop i ett hörn av soffan. Köksprat är mer stillsamt och därför bättre lämpat för mig.
Röjsåg eller svets?
Röjsåg, främst för att jag inte har lärt mig svetsa ännu. Det finns en sådan, nästan terapeutisk, tjusning med röjsåg. Jag ser hur slyn försvunnit där jag röjt mig fram och det ger en direkt "orsak och verkan"-situation. På det stora hela känner jag mig som en lady-shave på en jättes kropp då jag får gå med röjsåg (och sen kan jag inte heller dölja min förtjusning av det "zing"-ande ljudet som klingan orsakar).
CD eller mp3?
Egentligen spelar det ingen roll, mp3 är bra för att det är ett smidigt format och CD är bra för att jag inbillar mig att det är bättre ljud. Men om jag måste välja så svarar jag mp3, enbart för att det en gång hängde en lapp på en toalett på universitetet där det stod att "personen som tappat sin MPT3-spelare kan återfå den mot beskrivning i receptionen" och det tyckte jag var himla fint.
Spotify gratis eller utan reklam?
Vet du vad? Egentligen stör inte reklamen mig det minsta, så där är det faktiskt hugget som stucket (så länge jag slipper reklam om Idol-Daniel).
Fredrik eller Filip?
Egentligen går de ju inte att skilja från varandra, de är liksom en helhet av samma typ som hasseåtage och därför går det inte att föredra den ene framför den andre. (Tänk förresten vad roligt det skulle vara att få dra en rotblöta tillsammans med dem!).
Svenska eller engelska låttexter?
Engelska! (Den enda bra svenska låttexten är den här).
Första eller sista dansen?
Ingen av dem. Jag har insett att jag aldrig, inte ens under tillfällen där promillehalten kan räknas i procent, kan uppbåda den typ av avslappning som är nödvändig för att kunna dansa och därför dansar jag heller aldrig. Jag både ser ut och känner mig som ett fån på dansgolvet. (Som jag skrev i det här inlägget).
Slott eller koja?
En koja, bara för att de är billigare att värma upp (ett tankemönster som visar på en begynnande arbetsskada i huvudet). Jag behöver inget flärdfullt boende utan klarar mig med ett litet krypin där bara det nödvändigaste får plats.
Varifrån fick du boken Två nötcremé och en moviebox?
Jag lånade den av min fine kamrat JT.
söndag 16 oktober 2011
Respons #3
Kan du inte lista dina fem bästa inlägg?
Det är svårt, det där med att vara sin egen bödel och göra en subjektiv bedömning över vad som är bra och dåligt av det jag själv har gjort, men here goes:
Det är svårt, det där med att vara sin egen bödel och göra en subjektiv bedömning över vad som är bra och dåligt av det jag själv har gjort, men here goes:
...och nu blev det visserligen sex inlägg i listan, men då jag bläddrade igenom alla tidigare inlägg så kunde jag inte låta bli att ta med en extra (liksom i ett stråk av storhetsvansinne).
lördag 15 oktober 2011
fredag 14 oktober 2011
Respons
Tack för responsen hörni! Jag tänker vara så girig med de inkomna frågetecknen att jag rätar ut dem ett i sänder. Ungefär som då man var liten och blev bortbjuden på kalas där födelsedagsbarnet, medveten om att allas uppmärksamhet var fäst på denne, öppnade alla presenter ändlöst sakta för att markera vems dag det egentligen var.
Förmågan att krama ur det mesta möjliga ur varje situation - det är vad som kännetecknar en livsnjutare, ett jobbigt födelsedagsbarn och en lat bloggare (som dessutom är trött).
Bear with me for a while, bättring utlovas.
Förmågan att krama ur det mesta möjliga ur varje situation - det är vad som kännetecknar en livsnjutare, ett jobbigt födelsedagsbarn och en lat bloggare (som dessutom är trött).
Bear with me for a while, bättring utlovas.
onsdag 12 oktober 2011
Ett rop i mörkret
Det verkar som att den där skrivkrampen har slagit till. Jag har inget att komma med idag; inga åsikter, inga "snärtiga" kommentarer, inga halvsanningar från verkligheten och på det stora hela ingenting som skulle kunna tänkas imponera på er. Ingenting alls.
Så: Vad vill ni läsa om?
tisdag 11 oktober 2011
Salongsberusning
JT! Maria! Tobias! Vemsomhelst! Börjar det inte vara dags för en rotblöta snart?
Classy.
Classy.
måndag 10 oktober 2011
Cynism
Livet är som att lossa på en fastrostad fälgmutter - ju mer man anstränger sig och tar i, desto större är risken att man drattar på arslet.
True story
True story
söndag 9 oktober 2011
"Riktiga män luktar diesel"
I fredags skulle jag åka till Lycksele i ett ärende, men ungefär samtidigt som jag skulle dra iväg blev Fredrika strömlöst. Gryningen blev ett enda långt jävla mörker och långa jävla mörker, det gillar inte vissa samhällsfunktioner i byn, så därför var jag tvungen att åka iväg och starta ett elverk innan jag kunde dra vidare mot Lycksele.
Elverket stod i ett skjul och bolmade igång med ett moln av dieselrök. Jag stod där i avgasdimman, i mina bästa gå-bort-kläder, och kände mig som en av soldaterna i slaget vid Lützen. Jag var en ofrivillig karolin utan uniform, fast i en dimma då jag egentligen ville vara någon annanstans.
Då skjulet vädrats ur hade kläderna redan dragit åt sig av dieselröken, så när jag satte mig i bilen igen luktade jag som maskinrummet i en finlandsfärja. Om t-shirtar som säljs på sommarmarknader räknas som en tillförlitlig källa så är det så karlar ska lukta, "Riktiga män luktar diesel" proklamerar de klämkäckt.
Det som började med den där olyckshändelsen då jag kapade mig i benet med motorsågen och den medföljande undanflykten om att "riktiga män rakar benen med motorsåg" fortsatte med den andra olyckshändelsen, den med "riktiga män filar naglarna med vinkelslip" och har slutligen mynnat ut i "riktiga män luktar diesel".
En macho-odyssée i tröjtryck är över.
Men den är oerhört löjlig egentligen, den där stereotypiseringen av vad som är maskulint och inte. Det är inskränkt och barockt, en eftersläpning från forna tiders vikingar (och nej, här pratar vi inte Christer Sjögren).
Jag använder det bara som en hävstång för att skapa effekt av mina egna klantigheter, men det finns ju faktiskt män (påfallande ofta norrlänningar) som lever sina liv som slavar under dessa t-shirtars tryck. Såna som försöker uppnå en självbild av "John Wayne möter Sixten Landby" och som strävar efter ett sedan länge utdött ideal. Moderna dinosaurier.
Störtlöjligt.
Elverket stod i ett skjul och bolmade igång med ett moln av dieselrök. Jag stod där i avgasdimman, i mina bästa gå-bort-kläder, och kände mig som en av soldaterna i slaget vid Lützen. Jag var en ofrivillig karolin utan uniform, fast i en dimma då jag egentligen ville vara någon annanstans.
Då skjulet vädrats ur hade kläderna redan dragit åt sig av dieselröken, så när jag satte mig i bilen igen luktade jag som maskinrummet i en finlandsfärja. Om t-shirtar som säljs på sommarmarknader räknas som en tillförlitlig källa så är det så karlar ska lukta, "Riktiga män luktar diesel" proklamerar de klämkäckt.
Det som började med den där olyckshändelsen då jag kapade mig i benet med motorsågen och den medföljande undanflykten om att "riktiga män rakar benen med motorsåg" fortsatte med den andra olyckshändelsen, den med "riktiga män filar naglarna med vinkelslip" och har slutligen mynnat ut i "riktiga män luktar diesel".
En macho-odyssée i tröjtryck är över.
Men den är oerhört löjlig egentligen, den där stereotypiseringen av vad som är maskulint och inte. Det är inskränkt och barockt, en eftersläpning från forna tiders vikingar (och nej, här pratar vi inte Christer Sjögren).
Jag använder det bara som en hävstång för att skapa effekt av mina egna klantigheter, men det finns ju faktiskt män (påfallande ofta norrlänningar) som lever sina liv som slavar under dessa t-shirtars tryck. Såna som försöker uppnå en självbild av "John Wayne möter Sixten Landby" och som strävar efter ett sedan länge utdött ideal. Moderna dinosaurier.
Störtlöjligt.
lördag 8 oktober 2011
"Keuöök" - ett fonetiskt mysterium
Tidigare sägs det ha funnits en man i Fredrika, ett original, som då han var ute och festade alltid kände tvånget att gå ut ur huset, ställa sig på bron och skrika. Han blev så till sig av feststämningen att all glädje inte kunde rymmas i kroppen, så därför gick han ut och skrek rakt in i natten. Det blev liksom som en säkerhetsventil då glädjetrycket blev för högt.
Det skulle kunna vara det finaste man kan göra, det renaste, simplaste och mest grundläggande sättet att visa sitt nöje, genom att släppa ut ett glädjetjut i natten. Som en mistlur som sprider glädje, typ.
Men egentligen skrek han inte och inte heller ropade han. Han gick ut på bron för att "keuöök" - en dialektal motsvarighet till att vråla. "Jag måste ut och keuöök en stund" kunde mannen säga och sedan försvann han ut genom dörren.
Keuöök. Inte riktigt som den svenska versionen av engelskans synonym för tupp och inte kök med hårt k, utan någonting mittemellan. Keuöök.
Det är nästan omöjligt att förklara i skrift och återge med bokstäver, men fonetiskt skulle det kunna vara ungefär såhär:
Keuöök.
Det skulle kunna vara det finaste man kan göra, det renaste, simplaste och mest grundläggande sättet att visa sitt nöje, genom att släppa ut ett glädjetjut i natten. Som en mistlur som sprider glädje, typ.
Men egentligen skrek han inte och inte heller ropade han. Han gick ut på bron för att "keuöök" - en dialektal motsvarighet till att vråla. "Jag måste ut och keuöök en stund" kunde mannen säga och sedan försvann han ut genom dörren.
Keuöök. Inte riktigt som den svenska versionen av engelskans synonym för tupp och inte kök med hårt k, utan någonting mittemellan. Keuöök.
Det är nästan omöjligt att förklara i skrift och återge med bokstäver, men fonetiskt skulle det kunna vara ungefär såhär:
Keuöök.
tisdag 4 oktober 2011
Nöjd
Den fortsätter, den där dåliga sinnesstämningen och lika lite som jag vill skriva om det vill ni läsa det ("not a single fuck was given" som man säger borta i staterna), så därför blickar jag tillbaka mot bättre tider.
I maj förra året skrev jag det här inlägget i min gamla blogg. Det kan vara det jag är mest nöjd med av alla inlägg jag skrivit. Det är inte särskilt strålande och inte på långa vägar fantastiskt, men det öppnade för möjligheten att väva in ordet "ape tit" och bara en sån sak kan man inte vara annat än nöjd med.
I maj förra året skrev jag det här inlägget i min gamla blogg. Det kan vara det jag är mest nöjd med av alla inlägg jag skrivit. Det är inte särskilt strålande och inte på långa vägar fantastiskt, men det öppnade för möjligheten att väva in ordet "ape tit" och bara en sån sak kan man inte vara annat än nöjd med.
måndag 3 oktober 2011
Gone Postal
Åh, ett så sällsamt dåligt humör jag plötsligt hamnade i. En massa små saker har lagts i en sådan hög att taket slutligen rasade in över ett hukande sinne.
Jag tror jag tar och hänger upp "Gone Postal"-skylten, går ut i natten och löper amok. Eller, nej, det orkar jag inte. Jag går och lägger mig istället.
Fridens liljor
Jag tror jag tar och hänger upp "Gone Postal"-skylten, går ut i natten och löper amok. Eller, nej, det orkar jag inte. Jag går och lägger mig istället.
Fridens liljor
söndag 2 oktober 2011
Pantertanter
Om det blir så att jag hamnar i gubbklimakteriet utan att ha skaffat någon familj, så planerar jag att göra som i serien Pantertanter och skapa ett kollektiv.
Jag vet inte om ni har sett serien? Den handlar om Dorothy, Blanche och Rose som tillsammans med Dorothys mamma Sofia delar en lägenhet i Miami. Dorothy är den som fäller syrliga kommentarer, en one-liner drottning med djup baryton (i flera år trodde jag att det var en man!); Blanche är den flirtiga, så promiskuös att hon delat säng med fler män än ett lakan på KFUM; Rose är den korkade, av skandinavisk börd och uppvuxen i det misstänkt inavlade samhället St. Olaf, Minnesota; Sofia är krutgumman från Sicilien som kanske, eller kanske inte, har kopplingar till den italienska maffian. Kollisionen mellan dessa starka tantviljor skapar sedan komiska förvecklingar, särskilt enligt två givna teman: "Män, vem behöver dem?" och "Kvinnor kan!".
Jag ser mig själv som en framtida Dorothy, främst på grund av rösten, och Sofias roll är vikt till farsan, men övriga saknas.
Så, vad säger ni, vill ni bli mina mansvänninor på ålderns höst?
Jag vet inte om ni har sett serien? Den handlar om Dorothy, Blanche och Rose som tillsammans med Dorothys mamma Sofia delar en lägenhet i Miami. Dorothy är den som fäller syrliga kommentarer, en one-liner drottning med djup baryton (i flera år trodde jag att det var en man!); Blanche är den flirtiga, så promiskuös att hon delat säng med fler män än ett lakan på KFUM; Rose är den korkade, av skandinavisk börd och uppvuxen i det misstänkt inavlade samhället St. Olaf, Minnesota; Sofia är krutgumman från Sicilien som kanske, eller kanske inte, har kopplingar till den italienska maffian. Kollisionen mellan dessa starka tantviljor skapar sedan komiska förvecklingar, särskilt enligt två givna teman: "Män, vem behöver dem?" och "Kvinnor kan!".
Jag ser mig själv som en framtida Dorothy, främst på grund av rösten, och Sofias roll är vikt till farsan, men övriga saknas.
Så, vad säger ni, vill ni bli mina mansvänninor på ålderns höst?
lördag 1 oktober 2011
Tobakskarisma
Igår träffade jag en kvinna som ville titta på ett rum och trots att hon bara befann sig i rummet i tre minuter så luktade det cigaretter resten av dagen. Hennes tobakskarisma stannade liksom kvar och satte sig i väggarna. Osynliga, men nikotingula tapeter.
Det märktes att hon rökt väldigt mycket och väldigt länge, hennes röst var som hämtad från en Marlboro-reklam och hade samma karga raspighet som en vindpinad bräda. Om spontan självantändning skulle drabba henne, så skulle hennes tobaksimpregnerade kropp åstadkomma passiv rökning motsvarande fyra cigarettpaket för varje invånare i ett helt samhälle.
True story
Det märktes att hon rökt väldigt mycket och väldigt länge, hennes röst var som hämtad från en Marlboro-reklam och hade samma karga raspighet som en vindpinad bräda. Om spontan självantändning skulle drabba henne, så skulle hennes tobaksimpregnerade kropp åstadkomma passiv rökning motsvarande fyra cigarettpaket för varje invånare i ett helt samhälle.
True story
Pabst Blue Ribbon
Vet ni vad jag skulle vilja ha just nu? En flaska Pabst Blue Ribbon. Inte nödvändigtvis för att jag är törstig eller ölsugen, utan bara för att få prova.
I filmen Blue Velvet stöter filmens huvudperson, Jefffrey Beaumont, ihop med superskurken Frank Booth på en bar. Booth frågar Jeffrey vilken hans favoritöl är och får Heineken till svar. "Heineken?!" utbrister Booth, "Fuck that shit! Pabst Blue Ribbon!" skriker han menande (filmen är förövrigt känd för att innehålla oerhört många f-bombs, vilket Booths replik längre in i handlingen visar: "Fuck you, you fucking fuck!").
Jag är en sådan sucker för amerikansk Hollywoodkultur att jag enkom av filmrepliken någon gång måste prova på Pabst.
Vet någon av Eder, kära läsare, om det finns att få tag på i Sverige?
I filmen Blue Velvet stöter filmens huvudperson, Jefffrey Beaumont, ihop med superskurken Frank Booth på en bar. Booth frågar Jeffrey vilken hans favoritöl är och får Heineken till svar. "Heineken?!" utbrister Booth, "Fuck that shit! Pabst Blue Ribbon!" skriker han menande (filmen är förövrigt känd för att innehålla oerhört många f-bombs, vilket Booths replik längre in i handlingen visar: "Fuck you, you fucking fuck!").
Jag är en sådan sucker för amerikansk Hollywoodkultur att jag enkom av filmrepliken någon gång måste prova på Pabst.
Vet någon av Eder, kära läsare, om det finns att få tag på i Sverige?
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)