Det har med stor säkerhet inte gått någon förbi att Khaddafi (som jag väljer att stava det) har dött. Han var på flykt och hade försökt komma undan genom att gömma sig inne i en vägtrummas mörker, men han hittades snabbt, drogs ut och sköts in broad daylight.
På något vis känns det rättvist att en grym despot möter sitt öde i något så enkelt som en vägtrumma, men även om det känns rättvist så är det inte rättvisa. Genom att skjuta Khaddafi på plats nekades han möjligheten att dömas av ett rättsväsende och på så vis kan man säga att hela revolten varit i onödan.
...sen tycker jag att det var enormt barbariskt av rebellerna att dansa omkring med Khaddafis lik efter det att de skjutit honom. Det var lite som en morbid version av då Peter Forsberg svingade runt med Leif Pagrotsky i firandet efter OS-guldet 2006.
Ett skräckvälde är över.
2 kommentarer:
Är det verkligen över? Khaddafis (som även jag väljer att stava det) välde är visserligen över. Men, från en avrättad (för det var inget annat) diktator i en vägtrumma, till något som kanske skulle liknas vid en önskan om demokrati, tror jag steget är rätt långt.
...och ja, det var ytterst barbariskt!
Ett skräckvälde är över, men det är fullt möjligt att ett annat tar vid.
Skicka en kommentar