Respons #13

Vad har du för tankar, åsikter i övrigt om tatueringar? (Mer än att Karl-Alfreds är soft).

Jag tycker att det är väldigt modigt att kunna vara så bestämd att man väljer att föreviga en bild/text på den egna kroppen. Själv är jag alldeles för velig för att kunna tatuera mig (det plus att mormor skulle slå ihjäl mig), men OM jag skulle göra det så är det enda tänkbara ett ankare på underarmen, precis som Karl-Alfred. Det är det enda motivet som jag vet med mig att jag inte skulle ångra en vecka senare. Därför är det imponerande med dem som är så oerhört säkra i sitt val över vad de vill tatuera in.

Med det sagt så tycker jag också att det är enormt idiotiskt att tatuera in trender. Vad är det egentligen som säger att "Åh, en tribal, fy fan vad snyggt!" är en tankebana som håller i sig livet ut? Just tribal-tatueringar är så enormt dumma eftersom de egentligen bara är ett tragiskt minne om en ungdom som aldrig kommer åter (kanske är det tatueringen som tvingar de numera lönnfeta männen att ha på sig alldeles för tajta t-shirtar då de ska ut på krogen?). Dessutom går det liksom tretton tribals på dussinet och de är inte det minsta unika. Det är nästan så att man tänker sig att tribal-tatuerandet skett under samma slaviskt ordnade former som den sovjetiska planekonomin.

(Och, innan ni börjar ryta; jag tror att det här agget mot tribals kommer sig av att jag aldrig någonsin träffat en person med en tribal-tatuering som inte varit en douchebag. Kalla det ett tatueringstrauma om ni vill.)