Kära dagbok!
Idag har jag kört röjsåg hela dagen uppe vid reningsverket. Reningsverket består av biologiska dammar dit bybornas "avfall" pumpas från tidigare nämnda pumpstationer för att renas av enzymer som solen skapar. Det är lite som att avfallet åker på semester. Reningsverket är avfallets Florida, typ. Förutom lite D-vitamin, så får också avfallet de där enzymerna och då blir avloppsvattnet rent igen. Som i en saga.
Marken runtom dammarna får av naturliga skäl en hel del näring, faktiskt så pass mycket att slyn som växer där påminner om regnskogen i Amazonas. Som en vägg, typ.
Där har jag alltså gått idag och sågat och lyssnat på klingans speciella sång. "Zing!" låter det när klingan träffar buskaget. "Zing! Zing!" hela dagen. "Zing! Zing! Zing!" som i en strid med laserpistoler i en gammal sci-fi serie. Tillslut blir det rogivande. Kombinationen av röjsågens varvande, tvåtaktsröken, solskenet och "Zing!" blir närmast bedövande. Och det upprepas tills dess att det blir som ett mantra. Det blir lite transcendentalt, nästan som Hare Krishnas radbandsböner.
"Zing!"
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar